Politiker att ta på allvar eller bara bildskön omslagspojke? Det råder delade meningar om förre justitieministern Thomas Bodströms politiska kompetens, men ingen ifrågasätter hans talang för att synas. Från att han otippat utsågs till justitieminister till nu när han ger ut boken "Inifrån - makten, myglet, politiken", Thomas Bodström vet att få maximal medial exponering.
Följaktligen är boken full av smaskiga citat, om det så handlar om grälsjuka MP- och V-ledare eller om att han själv slarvat med propositionsläsningen. Men det finns också annat, som visar att Bodström kan mer än att hålla utspelstungan rätt i mun.
För Bodström driver i boken tesen att Socialdemokraterna måste klippa banden till LO, i alla fall om partiet vill vinna val framöver. Samarbetet mellan fackförbund och parti symboliserar för många väljare gårdagens politik. Och LO är en bromskloss för förändringsbenägna och regeringslystna socialdemokrater.
Många inom S inser sannolikt att arbetsmarknaden måste reformeras, men så länge arbetarrörelsens andra ben får vara med och bestämma händer inget.
LO vet ju vad en förändrad arbetsrätt kan innebära för dess eget inflytande. Att denna linje sedan påverkar partiet negativt spelar ingen roll.
Den som betvivlar att LO håller tillbaka den socialdemokratiska idédebatten kan ju fundera över tidpunkten för Bodströms utspel. Att ha varit justitieminister och Socialdemokraternas omslagspojke räckte inte. Först efter att den politiska karriären var över vågade Bodström utmana LO.
Fackföreningsrörelsens ord väger fortfarande tungt inom S.