Ondskan knackar på
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Hans senaste projekt är en amerikansk remake av sitt eget skräckkammarspel "Funny games" från 1997. Det handlar om två artiga unga psykopater, som bryter sig in i ett övre medelklasshem under förevändningen att de vill låna ägg och, i ett utdraget gisslandrama plågar familjemedlemmarna i brutala "lekar". När familjen snart inser att de inte kommer att överleva natten ber de uppgivet om ett motiv - de vill veta varför. För att vi är knarkare som måste finansiera vårt beroende, ljuger de unga männen... För att vi är överklass och blasé, fortsätter de ironiskt.
Nej, det finns inget motiv - inget begripligt sådant i alla fall. "Funny games US" är väl tänkt som en spark riktad mot underhållningsindustrin. Det är publiken de unga psykopaterna försöker tillfredställa, publikens törst efter blod. Men det budskapet faller ganska platt. Vad som var menat som en politisk markering blir istället en studie i genuin ondska: en fullständig ovilja att betrakta andra människor som ändamål i sig själva, med ett eget liv och egen vilja, egna projekt och drömmar som är skilda från ens egna. När man känslomässigt utpumpad stapplar ut från biosalongen är det för att man någonstans inser att detta inte alls bara är underhållningsvåld. Att fenomenet är verkligt.
Det var i oktober förra året som en 16-årig pojke i Stockholm misshandlades så svårt att han avled, det så kallade Riccardofallet. Det var sparkar och slag utdelade av några bortskämda slynglar från innerstaden. Utan begripliga motiv.
Med tiden åtalades fem unga män för brottet. Två har friats. Tre har fått sina straff sänkta till ett års sluten ungdomsvård. En straffmildring som har provocerat fram en mindre folkstorm.
Den socialdemokratiskt präglade ledarsidan Dagens Arena försöker förklara dådet med genusbegreppets hjälp. De skyller på mansrollen. Men det är en farlig inställning. Dels för att normer och "strukturer" ytterst uppbärs av enskilda individer som är ansvariga för sina handlingar. Dels därför att problemet ytterst är ett annat: en svårbegriplig brist på respekt för människovärdet, plötsliga utfall av genuin ondska. En företeelse som filmen kan hjälpa oss förstå, om vi har lyckan att aldrig stöta på den i verkligheten.