Varför väljer man att bli lärare? Det verkar som om kommunerna och lärarfacken har motsatta åsikter i frågan.
Sedan flera år pågår en segdragen kamp kring hur lärarnas arbete bör organiseras. Under avtalsrörelsen förra året drev Sveriges kommuner och landsting, SKL, frågan om att rektorerna borde ha rätten att i högre grad styra över lärarnas arbetstider. Det talades om kortad semester och 40 timmars schemalagd arbetsvecka.
Till sist fick SKL backa - men frågan diskuteras fortfarande.
Samtidigt tvistas det om hur arbetstiden ska disponeras. Hur många timmars undervisning klarar en lärare av att bedriva, med bibehållen kvalitet?
I februari stämde Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund Sollentuna kommun för att den utan dialog med de berörda hade ökat undervisningstiden för lärarna på en grundskola, Häggviksskolan. Enligt lärarfacken måste den typen av höjningar spikas i avtal. SKL hävdade däremot att det inte finns några gränser för antalet veckotimmar.
På onsdagen kom slutligen domen: Arbetsdomstolen ger Sollentuna kommun rätt och fastslår att kommunen inte brutit mot kollektivavtalet.
Domen lär välkomnas av en lång rad kommuner - bland andra Karlshamn, Halmstad, Sundsvall, Värmdö och Västerås - som också stämts av lärarfacken.
Men är beslutet det önskvärda? Är det rimligt att kommunerna ensidigt ska kunna öka lärarnas arbetstid?
Nej, knappast. Risken finns att domen sätter standard för hur kommunerna kommer att agera i hela landet.
Kanske finns det människor som väljer lärarhögskolan för att de vill jobba under vanliga kontorstider. Kanske finns det lärare som gillar att styras av stämpelklockor, som älskar administration och som helst skulle vilja byta ut den långa kompledigheten på sommaren mot fler konferenser och vidareutbildningar.
Men om den gruppen existerar är den förmodligen minimal. Traditionellt har en stor del av lockelsen med läraryrket varit att det är ett självständigt och kreativt yrke. Lärarna har åtnjutit förmånen att själva styra över delar av sin arbetstid - något som också stärkt yrkets status.
Kommunernas strävan att öka på antalet undervisningstimmar och reglera lärarnas arbetstid ytterligare gör inte bara yrket mindre attraktivt - det är dessutom kontraproduktivt. Kvaliteten i undervisningen lär försämras när lärarna får mindre tid till förberedelser. Om kommunerna vill att lärarna ska vara i skolan under kontorstid måste de också ställa upp med vettiga arbetsplatser och moderna datorer, något som kan bli mycket dyrt.
Skolan står inför enorma utmaningar. Ändå fastnar kommunerna i formfrågor. När man i andra kreativa yrken diskuterar mobilitet och flexibilitet satsar kommunerna på ökad detaljstyrning.
Det är vansinne - särskilt som alternativet är betydligt enklare. Lita på lärarna. Uppmuntra till flexibilitet och frihet. Det skulle gynna både eleverna och läraryrkets status.