Det är bra att regeringen nu återställer rättvisan i a-kassan. Ni vet uppdelningen som gjorde att anställda inom hotell- och restaurangområdet fick betala 305 kronor mer i månaden i avgift än de som varit smarta nog att skaffa jobb inom till exempel finans- och försäkringsbranschen.
Man behöver bara vara aningen konspiratoriskt lagd för att misstänka att den som jobbar i finansvärlden också har högre lön och därmed lite lättare att betala sin lägre a-kassa.
Tanken bakom att göra den här skillnaden var att det skulle minska arbetslösheten. En dyr a-kassa skulle helt enkelt tvinga folk att söka sig till andra områden inom arbetsmarknaden och därmed slippa risken att bli utan jobb.
Inte vet jag hur regeringen riktigt tänkte där, kanske servitörerna skulle känna sig manade att ställa ifrån sig brickan och knalla till banken med en jobbansökan? För min del hade jag nog föreslagit utökad ekonomutbildning i stället. Hur som helst fanns förslaget att ta bort differentieringen av a-kassan med i budgetpropositionen och genomförs nu.
Väldigt mycket bättre hade det varit om differentieringen aldrig hade införts. Den har nämligen inte haft någon effekt. Därför tar regeringen bort den med precis samma argument som den infördes med: Att skapa fler jobb.
Om regeringen hade kollat innan hade man sluppit den omgången. SEKO kollade. Siffrorna för arbetslöshet och a-kassenivå i (nästan alla) OECD:s länder under tio år matades in i beräkningsmodellen och ut kom ett resultat. Det visade sig att det statistiska sambandet mellan a-kassenivå och arbetslöshet är praktiskt taget obefintligt och i alla fall inte positivt. Det finns fler undersökningar men något starkt samband verkar ingen kunna visa upp.
En regering måste få testa ibland. Men när en lösning inte hjälper eller åtminstone kan antas hjälpa får man ta till annat. Just det här testet fick särskilt svåra effekter. Många lågavlönade valde att lämna a-kassan. Det var inte särskilt klokt av dem.
Men den som lever på marginalen, kanske drar sig fram på korta vikariat eller jobbar ofrivillig deltid kan resonera så. I kombination med att dagpenningen vid arbetslöshet urholkades ledde det till att runt en halv miljon lämnade a-kassan.
För de som nu vill komma tillbaka finns inte tryggheten i arbetslöshetsförsäkringen där än på länge. Man måste uppfylla arbetskravet först.
Under det närmaste året när regeringen räknar med att arbetslösheten inte kommer att förbättras väntar osäkerhet på ett okänt men stort antal löntagare. Det är faktiskt både dumt och onödigt.