Nu ska vi snart sätta igång igen. Dags att ta tag i saker. Vi ska gå till förskolan och skolan, till arbetena, till föreningarna, ridhusen, teatersalongerna och till gymmen. En del har nyårslöften och det har jag också. Varje dag ska jag tänka på min önskelista för skolan och barnen. Varje dag när jag tänker på den ska jag bli lite arg så jag aldrig slutar orka bry mig. Ja – så är det!
Inför det nya året har jag en del att önska:
Att alla barn i skolan ska få uppleva att de lär sig nytt.
Att alla barn ska få rätt stöd av vuxna i skolan.
Att alla barn ska ha en lärare som de känner, som de tycker om, som de litar på och har en god relation till.
Att alla lärare i skolan får den tid de behöver till att skapa goda relationer till sina elever.
Att skolministern förstår att den tiden inte finns och kan prioriteras om alltmer tid ska gå till att mäta och väga resultat.
Att skolministern inser att skolan idag håller på att bli en plats med perfekta system för att mäta kunskapsnivå.
Att skolministern förstår att detta sker på bekostnad av att vara en plats med perfekta system för att ge ökade kunskaper och utveckling.
Att alla elever ska känna att de får vara med och påverka och på riktigt känner sig tillfrågade kring frågor som rör dem.
Att all personal i skolan intresserar sig för att alltid göra elever delaktiga.
Att skolan slutar vara en plats där det är viktigast att sätta en bokstav på ett papper eller ett barn. Att det var förbjudet att ge feedback till elever i form av en bokstav på ett papper.
Att alla elever ska ges rätten att förstå vad som förväntas av dem och hur de ska kunna nå det.
Att alla elever förstår vad som krävs för att nå sina egna mål.
Att alla elever får en ny chans, om och om igen, fast på nytt sätt.
Att dessa tidiga betyg inte fanns - för forskning visar att tidiga betyg inte leder till förbättrade resultat.
Att alla elever får förstå och tillsammans med sin lärare reflektera över vad de lärt sig och hur man kan utvecklas ännu mer.
Att skolan gynnar de som har sämst förutsättningar.
Att skolministern fattar att vi inte blir bättre genom att införa gammaldags skola.
Att förskolelärare, lärare och rektorer tar ton och höjer sina röster för vad skolan ska vara och vad som behövs för att det ska bli så.
Att föräldrar vågar ifrågasätta när skolan blir en plats för konkurrens och utanförskap.
Att vi vågar säga högt att läxor inte är demokratiskt då alla inte har samma chanser till stöd.
Att RUT-avdraget för läxläsning far åt fanders för det löser inte det problemet.
Att alla ungdomar ges rätt till en utbildning som gör dem behöriga till vidare studier och därmed livslångt lärande.
Att en elev som inte lyckas i gymnasieskolan ska ha möjlighet att läsa upp betyg och sedan konkurrera på samma villkor som andra.
Att därmed de yrkesförberedande programmen blir färre så att fler kan kombinera gymnasiestudier med framtidsdrömmar.
Att vi vågar låta våra barn vara små länge och inte faller i effektivitetsgropen.
Att vi vågar tro på kreativitet, nyfikenhet, tänkande i nya banor, kaxiga barn som tror på sig själva, på det som är annorlunda, på kärlek och värme, på uppmuntran och vikten av att vara tillåtande och lyssnande – i alla led!
Att min dotter får ha på sig sin mössa i skolan när hon vill.
Att vi slutar bestämma över barns huvuden.
Att alla ska kunna vara med på skolavslutningarna och att inga kyrkotraditioner förhindrar detta.
Att vi självklart säger ja till traditioner även om vi ibland måste säga nej till kyrkan.
Varje dag ska jag tänka på allt detta och mer därtill och jag ska komma ihåg att vara arg så lågan brinner.