Jag tror att Evas Bofride blivit lite överkänslig att döma av reaktionen på min lördagsledare. Även om centerns idéprogram stått i fokus den senaste tiden handlar inte allt om det partiet och dess problem.
Jag skrev om Socialdemokratin och hänvisningen till Centern var ingen metodkritik utan en maning till de eventuellt tveksamma att dokument, av typen programförslag, kan man idag inte hemlighålla i en demokratisk organisation.
Det är bra och gör det lättare för medborgarna att bilda sig en uppfattning. Om det i slutänden betyder att fler engagerar sig är svårt att veta. Och om Centerns öppna process överhuvudtaget påverkat innehållet i idéprogrammet kan ingen av oss utanför partiet ha annat än funderingar kring. Det var trots allt partimedlemmar som skrev programförslaget.
Jag har heller aldrig kritiserat centern för dess öppna process vid val av partiordförande. Däremot kan jag se en viss risk i att partierna lägger stor vikt vid kandidaternas förmåga till genomslag i media i förhållande till andra kvaliteter. Det är inte självklart att den som är bäst på de snabba formuleringarna och har ett utseende och en framtoning som gör sig bra i rörlig bild är den bäst skickade att leda det interna arbetet fram till rimliga och väl förankrade politiska beslut.
Antagligen hade vår mest långvariga statsminister Tage Erlander haft svårt att bli vald idag. När han så småningom slog igenom även i TV och uppnådde landsfadersstatus hade han varit den ledande personen i såväl parti som regering länge.
Centern valde en ledare som tveklöst är duktig på att hantera medial uppmärksamhet när de utsåg Annie Lööf till ordförande för mindre än ett och ett halvt år sedan.
De valde också en ledare som har Margaret Thatcher som idol och har utnämnt egoismens företrädare Ayn Rand till “en av 1900-talets största tänkare”. I Annie Lööfs förslag till riksdagen handlar det inte om några inslag av plattare inriktning i skattesystemet, det är ”plattskatt” rakt av. Staten ska hållas liten.
De här nyliberala tendenserna kände centerpartisterna till när man valde sin ledare så varför försöka distansera sig så kraftfullt idag, kan man undra.
Förmodligen för att en hel del centerpartister inte alls hyllar de idealen utan gärna vill se en viss utjämning inom skattesystemet, både mellan individer och regioner.
I alla fall är det lätt att dra den slutsatsen om man granskar utfallet i förra valet. Det centerparti som dragit sig allt mer åt höger gick då bakåt i traditionella centerfästen som Gotland och ökade i välmående storstadsområden.