På torsdagen beslutade riksdagen att stoppa anvisningarna till sjukförsäkringens Fas 3. Alliansen regerar i minoritet, och när oppositionspartierna tycker likadant får de majoritet. Inget konstigt med det, men just det här beslutet är en tydlig prestigeförlust för Alliansen. Oppositionen förvarnar också om att man inte väjer för lagstiftning, om det som i dag ligger på regeringens bord inte sköts på ett sådant sätt som riksdagsmajoriteten önskar. Man vill ta bort tidsgränserna i sjukförsäkringen, och skickar nu ändringsförslagen till socialförsäkringsutskottet för beredning.
På Dagens Nyheters debattsida skrev Håkan Juholt och Ylva Johansson på torsdagen att man "står för en kunskapsbaserad ekonomi" och att Sverige ska konkurrera med höga förädlingsvärden. Det är traditionell socialdemokratisk politik, som tyvärr inte brukar fungera - alla kan och vill inte bli akademiker eller egenföretagare.
Därmed inte sagt att oppositionen har fel i kritiken av Fas 3. Riksdagsbeslutet om ett stopp är i viss mån rätt och riktigt. Samtidigt är det trist att oppositionen inte egentligen har några egna lösningar. Man röstar mot att Fas 3 funkar dåligt, och kräver att regeringen ser till att det istället funkar bra. Goddag yxskaft.
Socialdemokraterna tycker att arbetslösa ska få stöd från Arbetsförmedlingen från dag ett. Den arbetslöses kunskap och kompetens ska valideras och dokumenteras. Det låter förträffligt, men mer som kritik av Fas 1 och 2 än av Fas 3.
Utbildning är den enskilt viktigaste åtgärden för att stärka individens möjligheter på arbetsmarknaden, menar S. Ja, det är lätt och billigt att tycka i opposition, men vad innebär det egentligen? Att döma av vad S lämnade efter sig 2006 - inte särskilt mycket. Och det som föreslås nu är inga revolutionerande nyheter.
Friåret återupplivas, om än i branschspecifik tappning. Vård- och omsorgspersonal ska kunna få ledigt för kompetensutveckling, och ersättas med långtidsarbetslösa. Som grevinnan säger på nyårsafton: Same procedure as every year.
Nej, oppositionen har tyvärr inte mycket att komma med. Det är synd. I Arbetsförmedlingens stickprovsundersökning gör nästan hälften av deltagarna i Fas 3 vanliga jobb, men ändå verkar programmet inte leda till särskilt många riktiga jobb. Allt fler beräknas hamna i Fas 3, samtidigt som vi kontinuerligt kan läsa om oseriösa anordnare. Ofta saknas handlingsplaner för Fas 3:arens väg tillbaka till arbetsmarknaden.
Den svenska strategin, att göra sig av med lågproduktiva jobb för att pressa samman lönestrukturen, har misslyckats. Problemen kan dämpas med utbildningssatsningar och praktikplatser, men några enkla lösningar finns det inte. Tyvärr verkar både regeringen och oppositionen vilja fortsätta låtsas att just deras åtgärdspaket ska greja det.