Opposition utan vidare karisma
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I Sverige har vi överlag varit dåliga på att identifiera ytans betydelse. Politiker har närmast förväntats vara torra och trista för att anses trovärdiga. Men om det i bakgrunden går alldeles utmärkt att vara alldaglig men kompetent så är det i förgrunden närmast avgörande med personlig utstrålning.
Om det är någonting som saknas på oppositionens sida just nu så är det utstrålning. DN/Synovates aprilundersökning visar hur alliansen med 47,2 procent nätt och jämnt gått om oppositionen som ligger på 47, 1 procent. Oppositionens största väljarförlust finns hos gruppen lågutbildade kvinnor över 45. Den grupp som Mona Sahlin själv kan räknas till.
Trots den personliga stilen, den blåa kajalpennan och de korta frisyrerna, så har hon tyvärr inte det där särskilda som varje verkligt stor ledare behöver. Den mytomspunna karisman är någonting som inte går att sätta fingret på och som därför framstår som omöjlig att odla. Man kan, i brist på en tydlig aura, göra som Göran Hägglund och använda humorn till sin fördel, men det räcker bara en liten bit på vägen.
När Barack Obama, eller varför inte Bill Clinton, står framför en kamera eller folkmassa har de förmåga att locka till sig människors uppmärksamhet. Det finns en magnetism som är omedelbar och drabbande. Tre påfallande karismatiska kvinnor i en inte alltför avlägsen historia är Margret Thatcher, Anna Lindh och prinsessan Diana. Att den senare betraktades som bildskön är av underställd betydelse, det finns många fagra människor som trots skönhet saknar den där oväntade kvalitén som närmast tvingar personen i fråga till kändisskap i en eller annan form.
När en person med verklig karisma uppenbarar sig så samlas människor runt denne som flugor kring en sockerbit. Om utstrålning är det samma som en blandning av nyfikenhet, ödmjukhet, hormoner och kemi - eller en ren gudagåva, är svårt att veta. Hur som helst så tycks den finnas med från individens allra första stund.
På bilder av Clinton som liten pojke ser man en barnmun som under hamsterkinderna ständigt står beredd på att spricka upp i ett nytt smittande leende. Samma leende som några år senare skulle ta honom till den absoluta makttoppen.
Det är inga kosmetiska ingrepp som rekommenderas för oppositionen. Leenden som saknar förankring i själen avslöjas snabbt som falska, därför bör man undvika att för sakens skull dra på smilbanden. Men att börja förbereda sig inför valet 2014 genom att ganska snart finna personligheter med fallenhet att tala till människor, på det där speciella sättet, vore en god idé.