Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I dagarna är det 60 år sen britter och fransmän ritade upp nya kartor i Mellanöstern och Asien. Indien och Pakistan kom till som konstruerade nationer just i augusti 1947. I min generation fanns de gamla indiska hjältarna från Gandhi till Neru, och självständigheten från britterna var självklar. Att det med historiens perspektiv går att se mycket av cynism och slarv i hur kartgränser ritades och vilka prioriteter man valde i de nya samarbetsgrupperna var något de flesta inte insåg då.Nästa år firar staten Israel 60 år som självständig nation. Israel är kanske den mest legitima stat vi har, eftersom den är den enda som tillkommit genom ett enigt FN-beslut. Trots det omges landet av ett antal fientliga nationer som inget hellre vill än att kasta judarna i havet.Betänker man då att de flesta av Israels grannstater tillkommit sedan britter och fransmän kohandlat och ritat upp kartor, inser man att det är tämligen infamt att tala särskilt högt om nationella rättigheter för någon. Libanon, Jordanien, Syrien, Irak, Iran har alla en kort historia som moderna nationer. Alla har tillkommit mer eller mindre på gamla kolonialmakters välvilja, hur illa man än kan tycka om denna historiska sanning.Med Palestina förhåller det sig ytterligare mera komplicerat. Palestinier som identifierad folkgrupp kom först med Yassir Arafats terrorkamp för att driva ut judarna ur den av FN-bildade staten Israel. Palestina som begrepp kom till i samma syfte men genom romarna som 70 efter Kristus ville utplåna allt judiskt och lät Filistéernas land, nuvarande Gaza, bli benämningen på hela området, redan då ockuperat. Något självständigt Palestina har alltså aldrig existerat. Fram till 1967 var det som kan bli morgondagens Palestina ockuperat av Jordanien, sedan britterna gjort en vänligt sinnad emir till kung där.Det kan vara bra att ha den här bakgrunden klar för sig när man kritiserar staten Israel för än det ena än det andra. Att vägspärrar behövs där som i andra krigszoner gör inte israelerna till fascister, som Sveriges Kristna Råd menar mellan raderna när man ensidigt kritiserar Israel. Hade både de och SIDA i stället tidigt insett Arafats korruption och stöd till terrormord hade kanske inte ens "Muren" varit nödvändig. Barriären har praktiskt taget gjort slut på terrorattacker inne i Israel. Men Sveriges Radios Cecilia Udden fortsätter att ensidigt snyfta över krigsårade palestinska barn, utan att ha en enda empatisk tår över till de israeliska barn som lever i skräck varje dag, även nu i augusti 2007 i staden Sderot norr om Gazaremsan. Där briserar Hamasraketer dagligen.Svenska medier ger en orättvis bild av vad som faktiskt sker i Gaza och på Västbanken. Att israelerna förser palestinierna i Gaza med nödhjälp, eftersom de krigar ihjäl varandra, berättas inte. Att Muren till 95 procent är ett stängsel sägs inte. Att även de nya PLO-ledarna snor svenska biståndspengar i egen ficka sägs inte. Att varenda palestinskt skolbarn får lära sig att judar skall utplånas, sägs inte. Att de arabiska grannarnas bistånd inte är skolor eller mat utan självmordsbomber och vapen, sägs inte. Att Israel fortfarande är mellanösterns enda demokrati sägs inte heller. Vi måste få en hederligare Israel/Palestinadebatt i Sverige, som ser målet om två nationer i fred sida vid sida. Allt hopp är inte ute.
