Ordförande Sverige behöver Sarkozy
Nicolas Sarkozy. Vill något med EU.Foto: Scanpix/Jacques Brinon
Foto: JACQUES BRINON
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det brukar sägas att EU saknar den gemensamma offentliga sfär som krävs för att dess parlament skulle kunna bli en folkförsamling jämförbar med de nationella parlamenten. Men en sorts gemenskap finns: Från Grekland till Danmark, från Portugal till Finland, upplevs och beskrivs valet på samma sätt, med sina trender och nationella egenheter.
Till trenderna hör att sittande regeringar klarat sig illa, likaså socialdemokratiska partier, samt att gröna partier och partier som förknippar problem med vissa grupper av människor haft framgång.
Alfreds Rubiks, dömd till fängelse för att ha försökt störta Lettlands första demokratiska regering efter frigörelsen från Sovjet, tar plats i Europaparlamentet.
I Ungern fick de regerande socialisterna bara fyra av landets 22 platser.
I Österrike vann anti-EU-partier 35 procent av rösterna.
I Holland blev ett islamkritiskt parti näst störst.
Trevligare är svenska Piratpartiets framgång, uppmärksammad i EU som ytterligare ett bevis på hur Sverige inte längre motsvarar den gamla bilden av ett välstädat socialistiskt samhälle med skötsamma/undergivna medborgare.
Sverige lär förbli i rampljuset, som nästa ordförande i EU.
Sverige föregås av Tjeckien, vars prestationer tyvärr överskuggats av konflikten mellan en EU-vänlig befolkning/regering och en EU-kritisk president och av att regeringen sprack mitt uppe i det hela.
Även detta förutan är Sveriges utmaningar (som Fredrik Reinfeldt lovat att anta) stora nog: att leda samarbetet när Baltikum lider, Tyskland går till val, väljer, britterna larmar och gör sig till på sin ö - och Sverige och EU knutit prestige till en uppgörelse om klimatet i FN:s regi. Allt detta medan arbetslöshet och skuldsättning ökar i Europa och EU:s nya regelverk, Lissabonfördraget, står eller faller.
Situationen är sådan att Reinfeldt faktiskt kan tacka Frankrike för att det i alla fall finns en entusiast i EU - president Nicolas Sarkozy.
Denne var EU-ordförande andra halvåret i fjol, och visade då prov på en aktivism som ibland retade hans partners. Han tog stor plats. Men han visade i alla fall att han ville något - för egen del och för Frankrike - men också för Europa.
I EU-valet gick Sarkozy mot trenden. Det låter inte så värst, men i Frankrike ses 28 procent för hans regeringsparti UMP (partner till våra moderater och kristdemokrater) som en stor framgång.
I valet mer än fördubblades de franska gröna till drygt 16 procent (nästan lika mycket som socialisterna). Två dagar senare meddelar Sarkozy att han tänker satsa en euro på förnybar energi för varje euro Frankrike satsar på kärnenergin, där man har världsrekord.
Typiskt Sarkozy: att ta över rivalernas frågor. Så har han hanterat socialisterna. Och främlingsfientliga Nationella fronten, exempelvis genom att säga nej till Turkiet som EU-medlem.
Sverige har motsatt attityd till Turkiet, till frihandel och jordbruksstöd, ja, visionen av EU på världsscenen.
Men när det gäller att vilja något med EU är Sarkozy i dagsläget utan jämförelse. Reinfeldt kan behöva även honom som partner för att få något gjort.