Ordning och reda även på Sida
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Anders Nordström som tillsattes som generaldirektör 2008 tvingas nu lämna sitt uppdrag åt Charlotte Petri Gornitzka, som utsetts till vikarierande generaldirektör. Men biståndsministern tonade alltså ned Nordströms avgång, och fokuserade på att det handlar om ett systemfel. Frågan är dock ifall man kommer åt ett sådant genom att byta ytterst ansvarig gång efter annan.
Myndigheter som Sida, vars uppdrag kommer från regeringen, påverkas naturligtvis av den som på plats bär det formella ansvaret. Men för en myndighet som har arbetat på ett visst sett i decennier är det lättare sagt än gjort att framgångsrikt implementera förändringar på alla nivåer.
Riksrevisionen, som har till uppgift att granska den statliga verksamheten, har vid flera tillfällen de senaste åren uppmärksammat brister i Sidas arbete. Senast i höstas kom beskedet att det framförallt är svårt att avgöra om biståndsinsatserna långsiktigt leder framåt för mottagarländerna.
För att undvika att skuldbelägga alla som arbetar med bistånd är det smidigt att hålla fast vid definitionen systemfel. Det finns många engagerade och kompetenta människor som arbetar med biståndsfrågor som inte ska skuldbeläggas i onödan. Men det betyder inte att man helt kan utesluta behovet av ett övergripande förändringsarbete där man också tittar på tolkningar av styrdokument och mål som handläggarna sitter med.
För att komma till rätta med systemfel måste man undersöka och arbeta med värderingar som finns hos alla som verkar inom myndigheten. Detta för att försäkra sig om att det inte sitter något i väggarna som riskerar att bli kvar oavsett vilka som kommer och går i toppen.
Bistånd som sådant dras med en grundläggande svaghet i det att man inte riktigt vet hur det man gör här och nu påverkar i ett längre perspektiv. Men bara för att denna svaghet finns får man inte sluta jobba med att komma tillrätta med det. För det går att följa upp enskildheter och det går att lära av historien.
Internationellt sett har Sverige gjort sig känt för just biståndet, vi ger mycket i förhållande till vår storlek. 2009 gav vi hela 1,12 procent av bruttonationalinkomsten. Carlsson nämnde också det som en särskild anledning till varför vi måste vara extra ansvarsfulla: "När man ger mest, måste man vara bäst".
Att biståndsministern inte ger sig förrän det blir bättring har stor betydelse. På hemmaplan är det viktigt att alliansregeringen är konsekvent med sin "ordning och reda"- princip, som genomsyrat den ekonomiska politiken. I ett globalt sammanhang är det dessutom av stor vikt att Sverige tar ansvar för vad som händer med de mer än 30 miljarder som vi årligen ger bort. Annars riskerar vi att bidra till utvecklande av långt större systemfel.