Man bör kalla saker och ting vid deras namn. Flygmassakern och skottlossningen mot civila i Libyen är ett illdåd och ett övergrepp.
Dessa dagar och veckor skrivs historia i Nordafrika och i Mellanöstern. För varje dag läggs ännu ett land till raden av folkliga uppror: Tunisien, Egypten, Bahrain. Nu också Libyen, där Muammar Gaddafi regerat i fyra decennier.
Diktatorn tänker inte ge sig. I Libyen pågår därför ett oerhört övergrepp på landets befolkning. Sådana har vi sett många av genom historien. I åtskilliga fall har omvärlden haft en chans att agera snabbt och minimera våldet. Så sker alltför sällan, det skedde varken i Rwanda, Kosovo, Sudan eller Bosnien.
När Margaret Thatcher 1993 föreslog att man skulle ingripa mot det serbiska våldet på Balkan förhöll sig Carl Bildt, då statsminister, ytterst skeptisk. Han har genom Lundin Oil varit engagerad i Sudan och i Libyen. Genom Vostok Nafta har han haft stora ekonomiska intressen i ryska Gazprom. Där det finns gas eller olja, där hittar man ofta Bildt.
"Det handlar inte om att stödja den ena eller den andra. Det handlar om att få stabilitet och rimlig utveckling", säger Carl Bildt, i dag utrikesminister, om situationen i Libyen.
Sverige har en olycklig historia av att inte välja sida. Länge satte vi dessutom den attityden på piedestal. Sverige var neutralt. De tyska tågen fick fri lejd till Norge.
Neutraliteten förtjänar inga piedestaler. Och jo, Carl Bildt, det handlar om att stödja den ena eller den andra. Bekvämlighet och fossila bränslen kan inte tillåtas skriva historien. Bygg kärnkraftverk eller installera bergvärme. Och kalla illdåden vid deras rätta namn.