I min roll som förtroendevald har jag dagligen kontakt med gotlänningar som har såväl frågor som synpunkter på våra gemensamma resurser. Framför allt handlar de samtal jag är involverad i om vård och omsorg, men också om regional utveckling och näringarnas villkor.
Gemensamt för alla samtal är viljan att endera bibehålla eller förbättra det vi har och gör med gemensamma medel. Det känns gott, och hoppfullt inför framtiden. Vi är många som värnar om Gotland!
Till exempel är de som behöver hemtjänst oerhört nöjda med det arbete hemtjänstpersonalen gör och jag kan bara instämma – vi har fantastiska medarbetare i Region Gotlands verksamheter!
Vård efter behov
Men, vår gemensamma välfärd kostar och det tycker jag också att den ska få göra. Jag tycker att det är fullt rimligt att den som behöver vård, får vård efter behov och inte efter plånboksstorlek, eller att den som inte orkar med hushållsbestyren eller har möjlighet att gå ut på egen hand, får hjälp med det.
Jag är en varm tillskyndare av fördelningsprincipen som lyder ”av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”.
Den svenska regeringen, ledd av statsminister Fredrik Reinfeldt (M) är emellertid inte av samma uppfattning. Det visades än en gång, med all önskvärd tydlighet, när det femte jobbskatteavdraget häromdagen aviserades som ett av de mest prioriterade områdena i kommande budgetarbete.
Obegripligt
Det är för mig fullständigt obegripligt hur ännu en skattesänkning, som gödslar medel- och överklassens redan välfyllda bankkonton och vardagsrum, kan anses prioriterad framför medel till vår gemensamma välfärd – medel som kommer oss alla till del efter de behov vi har.
Svenska kommuner och landsting, inte minst i glesbygd, har det oerhört tufft just nu. De pengar som en skattesänkning kostar, skulle göra stor nytta i välfärden, där de används till fler händer i vården, fler lärare i skolan och så vidare.
Budgetarbetet inom Region Gotland i höst kommer att vara en enda lång eländesvisa, sett till hur det ser ut med intäkter kontra utgifter. Efter bästa förmåga försöker vi i den politiska majoriteten prioritera och värna välfärden.
Extra femtilapp
För pensionärer har det för övrigt aviserats om en extra femtilapp under nästa år och under pensionärernas dag i söndags ironiserades det mycket över den femtilappen – vad man ska hitta på med ”alla” pengar och så vidare. Jag förstår uppgivenheten; att få en extra femtilapp i handen när det man kanske hellre skulle vilja ha är högre kvalité i vård och omsorg (eller rättvis beskattning av pensioner) gör att man lätt blir frustrerad.
Själv känner jag en enorm stolthet över vår gotländska välfärd, men också en djup oro för hur vi ska kunna bevara den i ett land där regeringen tycker att skattesänkningar går före till exempel tanken om jämlik vård över hela landet.
Måtte detta få ett slut i september 2014!