Nu har jag hunnit med några möten med kommunfullmäktige eller regionfullmäktige som det nu heter. Det har även blivit några möten med hälso- och sjukvårdsnämnden (HSN) där jag är ersättare.
När budgeten diskuterades för HSN blev jag fundersam, hur ska jag veta hur många akuta helikopterresor det kommer att bli under året eller hur många turister som kommer att behöva vård i sommar? Dessutom är budgeten inte jämförbar med föregående år eftersom det nu är en helt ny organisation. Ren gissning, men jag får lita på att de ekonomer som tagit fram siffrorna vet vad de talar om. Arbetet i nämnden kommer när eller om budgetramarna inte håller.
Omorganisationen låter jättebra med duktiga och engagerade chefer. Men de som suttit med förut i nämnden säger med ett fnys, det där har vi hört förut, det kommer aldrig att gå.
Jag hoppas att de har fel, men det är bara att vänta och se. Det som gör mig lite orolig är att läkarna ännu inte verkar vara med på tåget. Skulle vara intressant om vi från politiskt håll kunde få höra några av de kritiska läkarnas argument. Det enda jag har hört är att de inte tror budgeten håller. Och det kommer den säker inte att göra om inte alla drar mot samma håll.
Nu har jag lagt min första interpellation, vilket betyder öppen fråga. Varför envisas man att använda krångliga ord i den politiska världen, när det finns enklare beskrivande ord att använda istället? Min fråga handlar om hur regionen kommer att hantera frågan om upphandling av den offentliga maten, kommer vi nu äntligen få närproducerade råvaror i maten till våra skolbarn och sjuka? Regionens uppköpare har fått utbildning i hur man ställer kraven på de produkter man önskar handla, utan att det går emot lagen. De fick också träffa representanter från Borlänge kommun som har fått det att fungera på ett bra sätt. Så nu kan ingen säga att det inte går.
Med mitt arbete i LRF så har året bestått av en hel del jobb med grisfrågor. Att vara eller inte vara det är frågan. Shakespeares ord stämmer bra för en grisproducent. Vi lyckades få ett garantipris när vi förhandlade med slakteriet, det var bra. Vi skrev alla avtal med samma slakteri, det var bra. Vi är den region som fått den bästa betalningen i Sverige, det är inte bra. Vårt "höga" pris räcker ändå inte till de rörliga kostnaderna. Inte undra på att det slutar tre producenter om dagen på fastlandet.
Förra helgen var jag och såg Wats teater "Hotelliggaren". En riktig skrattfest. Vill ni glömma bekymmer, snö och kyla och se hur det kan gå till under Almedalsveckan så kan jag varmt rekommendera er att se den.