I måndags kom den något överraskande domen att både Nordkalk och SMA får bryta kalksten i de omstridda områdena runt Bäste träsk. Överraskande för att mark- och miljödomstolen (MMD) i den förra omgången sa nej till brytning.
Det blev glada miner hos förespråkarna förstås, även om alla vet att beslutet kommer att överklagas. Lika besvikna blev motståndarna, som nog hade trott att MMD skulle göra samma bedömning som senast.
Tyvärr kom det överilade ord från några av dem, förståeligt, men när den blivande fullmäktigeledamoten Daniel Heilborn (MP) påstår att det är uppgjort, att regeringen har bestämt det här, är det illa.
Att Stefaan De Maecker från samma parti kallade polisen som kallats in för att hålla ordning i Ojnareskogen 2012 för ”Staten och kapitalet”, gör mig bekymrad om MP:s ledamöter verkligen är mogna att leda Gotland. Jag hoppas verkligen att MP offentligt går ut och tar avstånd från sådana uttalanden. För som Eva Nypelius (C) säger i sin blogg, har vi inte ministerstyre i Sverige och det borde Heilborn veta.
Nu får vi hoppas att det hårda tonläge som fanns under de förra domstolsförhandlingarna uteblir. Bara genom att skriva om Ojnare finns det en risk att man utsätter sig för obehagliga situationer, något jag och många fler på båda sidor, fick erfara.
Jag ser det i alla fall som att Nordkalk och SMA har fått en frist ett tag framåt. Under tiden måste politiker och företag på alla möjliga sätt dammsuga efter ersättningsjobb. För stenbrottens tid är i vilket fall snart över. Det kan ta två år eller tjugofem. Och då måste vi ha nya åretruntjobb, för norra Gotlands skull, inte bara i turistindustrin.