Otacksam sits för kulturministern
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Och nej, det måste ju sägas, att det har inte varit de stora reformernas tid under Lena Adelsohn Liljeroths hittillsvarande tid. Men det finns faktiskt en enkel grundläggande förklaring till det som inte har med hennes person att göra, och det är att hon inte har något tydligt politiskt mandat.
Ytterst handlar alla ministrars manöverutrymme om vad den borgerliga alliansen kom överens om att företa sig under mandatperioden. Detta utverkades i separata arbetsgrupper. Men för kulturens del tillsattes ingen sådan grupp. Intresset fanns helt enkelt inte hos partiledarna. Så när klara strategier för utanförskap och skattesänkningar mejslades fram lämnades kulturpolitiken kvar i sina traditionella borgerliga låsningar, såsom exempelvis just presstödet. Alla kulturministrar hade haft samma otacksamma situation.
Därmed förstås inte sagt att det är en situation man bara får ställa sig uppgiven inför. Man måste göra det bästa av den och driva på så gott det går.
Det finns om inte annat en fara också av ett slag som sällan nämns, och det är att situationen blir prejudicerande i de internborgerliga förhandlingarna kring kommande regeringsbildningar. Folkpartiet har alltid betraktat kulturdepartementet som "sitt". Skulle det i den politiska historieskrivningen etableras som sanning att det moderata styrförsöket inte innebar något mer än att en folkpartist lika väl kunde ha fört befälet, och kanske till och med mer framgångsrikt, ja då blir det moderata förhandlingsläget svårare. Och kanske blir det svårt att uppamma intern moderat entusiasm för att över huvud taget driva kravet.
Det vore för trist. Att en moderat blev kulturministern var ett av de mest spännande inslagen i den nya borgerliga regering som tillträdde 2006. Med det signalerades att man verkligen ville göra något nytt i svensk politik och att alliansen inte bara var en kopia av tidigare borgerliga företag. Moderaterna bör inte släppa sin inmutning av kulturen. Denna framflyttning av positionerna är en av de riktigt substantiella tecknen på att partiet verkligen har förnyat sig i sin anda och inte bara på ytan.
Än så länge är det faktiskt bara halvlek. Lena Adelsohn Liljeroth har gott om tid på sig att täppa till munnen på sina kritiker.