Sommaren är här även om vädret en och annan dag drabbas av ett kyligt bakslag. Det är en förmån att leva i den del av världen där vi verkligen kan få uppleva varje månad och årstid med sin speciella prägel.
Vi har nu lämnat maj månad bakom oss och har gått in i blomster månaden juni. Jag har nu tagit fram regnmätaren och gör mig redo för sommarens stora tävling - vart har det regnat mest?
Något som även hör försommaren till för oss som jobbar med socialpolitik och välfärdsfrågor är den årliga tillgänglighetsmarschen som årligen lyfter kravet om att besluta om en lag som klassar otillgänglighet som diskriminering.
Delaktiga i samhällslivet
Det är nu hög tid att vi klassar otillgänglighet som diskriminering i lag, också i Sverige. Det handlar om anständighet och en grundläggande människosyn där alla ska kunna vara delaktiga i samhällslivet. För mig är det en självklar frihet att få bestämma över sitt liv och det måste gälla lika för alla.
Det har funnits bestämmelser om tillgänglighet sedan 1960-talet och krav på tillgänglighetsåtgärder finns också redan genom regler i grundlagen, i diskrimineringslagen och plan- och bygglagen och genom principer som lagts fast av riksdagen för den nationella funktionshinderpolitiken. Ett problem är att kraven inte alltid efterlevs och det är dags att vi som samhälle tar oss i kragen. Om det inte sker så sitter vi fast i en situation där människor frågar sig vad det spelar det för roll med studier om arbetsplatserna inte är tillgängliga, om det inte är möjligt att ta bussen, tunnelbanan eller pendeltåget för att komma till arbetet?
Lagstifta mot otillgänglighet
Vad händer med arbetsglädjen om det är omöjligt att äta tillsammans med kollegorna i lunchrestaurangen. Vad blir det för livskvalitet när det inte går att besöka en teater, gå på konsert eller söka information på en hemsida?
Därför är det dags att gå från ord till handling då det inte duger med bara allmänna förbättringar, utan fagert tal måste också bli verklighet annars mister politiken sin trovärdighet och vi politiker sviker vårt uppdrag. Att lagstifta mot otillgängligheten är inte unikt. Det finns redan i flera länder, till exempel USA, Norge, Frankrike och England. Där råder enighet om att människor med funktionsnedsättning ska ha lika goda förutsättningar att vara delaktiga medborgare.
Nu är vi på god väg mot en lagstiftning på området och i riksdagen kommer vi inom kort att besluta om ett tillkännagivande till regeringen, som innebär att regeringen ska återkomma till riksdagen med ett lagförslag om förbud mot diskriminering på grund av bristande tillgänglighet för personer med funktionshinder.
De borgerliga säger nej
Förvånansvärt så säger regeringspartierna nej till detta och de har dessutom reserverat sig i utskottet. Det skall bli mycket intressant att se och höra hur de förklarar detta som borde vara en självklarhet år 2012.
För mig handlar tillgänglighet om att vi måste forma ett samhälle där alla platsar och där alla behövs. Funktionsnedsättning skall inte vara ett hinder att delta i samhällets olika delar och i arbetslivet. För mig handlar det också om civilisation och att försvara värderingar om alla människors lika värde och på så sätt skapa ett modernt samhälle