Politiker anklagas ofta för att vara för frikostiga med löften och vilja spendera för mycket. Det är för det mesta en överdriven anklagelse, politiker - åtminstone de som varit med ett tag - är ofta högst medvetna om de ekonomiska förutsättningarna och de begränsningar de innebär.
Just nu liknar den aktuella debatten om den ekonomiska politiken mer SM i sparsamhet med ett hägrande överskottsmål.
Båda finansministerkandidaterna lägger stor vikt vid just detta mål även om Anders Borg (M) nog tar hem segern i deltävlingen att tala allra mest om det. Det är synd för det riskerar att blockera en bredare diskussion om överskottsmål och varför vi har dem.
Ordning och reda i den offentliga ekonomin kan ingen vara emot. Men är det självklart att snålast är bäst?
Finansminister Anders Borg försummar inte ett tillfälle att tala om att Sverige har starka finanser. Det bör alltså vara både lätt och billigt för staten att låna nu. När arbetslösheten samtidigt är rekordhög, borde vi inte tala investeringar då? Infrastruktur , utbildning, byggen, sådant som vi vet har sysselsättningseffekter. Eller rättare sagt, borde vi inte ha lagt in en högre växel på området tidigare?
I ett intressant meningsutbyte i onsdagens riksdagsdebatt talade Folkpartiets representant Carl B. Hamilton sig varm för en annan syn. Han hävdade bestämt att det var fel med en åtstramande politik. Eftersom han tillhör Alliansen riktade han sin kritik endast mot Socialdemokraterna som anklagades för att driva åtstramningen för långt och vara för fixerade vid budget och överskottsmål.
Frånsett att adressaten blev fel, det är ju inte Socialdemokraterna som regerar, ligger det en hel del i Hamiltons argumentering. När hjulen börjar rulla snabbt på kan det bli för sent för att uppnå effekt av stimulansåtgärderna. Då har vi missat ett bra läge och haft folk gående arbetslösa i onödan.
Detta synsätt har Folkpartiet uppenbarligen inte fått gehör för i regeringen. Så var det med den ständigt påtalade enigheten.
Överskottsmålet har tjänat oss väl och var nödvändigt när det infördes. Nu hyllas det av regeringen men uppnås enligt planerna inte förrän 2018 efter att ha missats sex år i rad.
Vi ska akta oss för att heligförklara kor i politiken. Det måste vara tillåtet att ifrågasätta överskottsmålets konstruktion utan att misstänkliggöras.
Före valet lär det knappast ske. Men sedan bör vi inte vänta lägre på en seriös diskussion om hur vi bäst hanterar konjunkturväxlingarna. Gärna överskottsmål men först en rejäl debatt.