Den som står i skuld är inte fri. Göran Persson myntade uttrycket och det vann genklang hos många försiktiga svenskar. Staten skall ha ett överskott i sin budget, en buffert för sämre tider. Det kändes lika tryggt som Strängs hängslen och livrem. Men nationalekonomi är ingen exakt vetenskap. Nu utmanas överskottsmålet från flera håll.
Lägre ränta och mer handel
En av riksbankens ledande ekonomer, Leif G. Svensson avgick nyligen. Han har länge gått emot majoriteten och talat för ännu lägre ränta än vi redan har. Då skulle folk våga låna mer och handla mer. Det skulle ge tillväxt och mer skattepengar till stat och kommun.
Det trista är väl att det kanske ger lite tillväxt i handeln men inte i vår industri. De flesta konsumtionsvaror är importerade från låglöneländer.
DN:s liberale skribent och chefredaktör Peter Wolodarski blir alltmer otålig med M-regeringen. Man sparar i den offentliga sektorn för att klara balans i statens budget.
Även Region Gotland är stolt över att man kunnat minska sin låneskuld. Wolodarski menar nu att skuldsättning inte alltid är fel. ”Är det växande skulder som leder till lägre tillväxt?
Eller kanske mer troligt det motsatta – en eländig ekonomisk utveckling som spär på skulderna därför att statens intäkter rasar samtidigt som sociala kostnader ökar på grund av arbetslöshet”. Just det har vi också sett.
70 miljarder till nya jobb
På 1 maj blev motsättningen ännu tydligare. Karl Petter Thorvaldsson förde fram LO:s krav på 70 miljarder till nya jobb i offentliga sektorn. Nog för att jobben behövs, mycket har dragits ner för att klara lönekraven.
Men för att finansiera det måste staten låna pengar och därmed ge upp överskottsmålet. Det är inte fel menar LO:s ordförande. Kvaliteten i välfärden ökar, de som nu är arbetslösa kan betala skatt och de mår mycket bättre. Balansen i ekonomin kan säkert återställas så småningom.
Stefan Löfven säger nej
Nu ser vi något riktigt intressant. Den gamle fackföreningsmannen Stefan Löfven säger klart nej. Han vill satsa på forskning och utbildning, han vill utveckla välfärden. Men han ger inte upp överskottsmålet. Det skall vara ordning och reda i statens finanser.
För mig börjar Löfven nu framstå som den starke partiledare som det socialdemokratiska partiet länge behövt. En som inte viker sig för alla populära krav.