Övertrampen leder diskussionen fel
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det är begripligt, men inte acceptabelt för det. Hot som riktar sig mot yrkesaktiva journalister är en allvarlig sak. Inte för att journalister är mer värda än andra, utan för att den typen av angrepp samtidigt utmanar yttrandefriheten. Precis som hot eller attentat mot politiker med avvikande åsikter utmanar demokratin.
Att den svenska regeringens sändebud i Israel, Elisabet Borsiin Bonnier, uttalar sig på utrikesdepartementets hemsida om vilka artiklar Aftonbladet bör eller inte bör publicera är anmärkningsvärt. Inom tydliga och mycket generösa ramar är det upp till tidningens redaktörer. Utrikesdepartementet har tagit avstånd från ambassadörens uttalande och plockat bort inlägget från hemsidan.
Att Israels utrikesminister Avigdor Lieberman aviserat en formell protest mot UD:s "slappa" agerande betyder att ordkriget trappas upp. Men Sverige har inte större anledning att kringskära pressfriheten för att en ultranationalistisk israelisk politiker kräver det, än när samma krav luftas av islamistiska extremister. Det är bra att Carl Bildt tydligt slår fast att svensk yttrandefrihetstradition gäller.
Samtidigt väcker historien viktiga frågor om pressetik. Yttrandefriheten är ju en sak, hur man brukar den är en annan. Boström är förvånad över de upprörda känslorna i Israel. Han menar att man missförstått artikeln, som är dåligt översatt. Han tror också att rubriksättningen kan ha spelat in. Det är säkert sant.
Dessutom, tillägger Boström, har han ju inte kommit med direkta anklagelser. Hans syfte är istället att väcka frågor.
Det är också sant, på sätt och vis. Boström påstår inte att israeliska soldater systematiskt plundrar palestinska lik på organ. Han påstår inte att den israeliska staten sanktionerar verksamheten. Han bygger ett berg av indicier, och låter läsaren dra egna slutsatser.
Så här avslutar Boström sin artikel: "Dags att bringa klarhet i denna makabra verksamhet om vad som försiggår och vad som försiggått på de av Israel ockuperade områdena sedan intifadan startade." Ibland är frågor förtäckta påståenden.
Boström är inte nazist. Men det finns en risk att hans artikel spär på och bekräftar antisemitiska fördomar. Utan tvekan fruktar somliga palestinska föräldrar att deras söner skall falla offer för israeliska organjägare. Men varför citerar Boström okritiskt sådana röster?
Fienden demoniseras i alla krig. Konspirationsteorier genomsyrar Mellanösterns politik.
Tyvärr har påhopp, dödshot och klantiga politiska övertramp flyttat diskussionens fokus från pressetik till pressfrihet. Detta kan man bara beklaga.