Att vilseleda konsumenterna genom att paketera om matvaror och förlänga bäst före-datumet på dem är oacceptabelt. Aftonbladet avslöjar att många butiker inte bara slarvar med sina varor utan är direkt ohederliga när det gäller datummärkningen. Det ett känt fenomen att det fuskas bakom diskarna. För en tid sedan blev det stora rubriker när det visade sig att flera affärer malde ned kött, som passerat bäst före-datumet, till köttfärs som de lade ut i charkdisken igen.
Detta är, under inga omständigheter, något som konsumeter ska finna sig i. Man ska kunna lita på en varas märkning.
Här har handlarna en del att jobba med för att återställa förtroendet. Även om långt ifrån alla handlare är oärliga så drabbas alla. De som sköter sig dras ned av de misskötsamma. Det är beklagligt men boten ligger i en självsanering hos branschen jämte bättre kommunala kontroller av butikerna.
Bortsett från den falska marknadsföring, som vilseledandet av kunder med datummärkning är, är det intressant att fundera på vilken central roll som några siffror på en etikett har för dagens konsumenter. Det finns en utbredd uppfattning om att bäst före egentligen innebär giftig efter. Så är naturligtvis inte fallet. Rätt förvarad går maten utmärkt att även äta en tid efter det att den angivna sista dagen för konsumtion passerats.
Trots det slängs det 179 kilo mat per europé och år. Det är ett slöseri av enorma proportioner. Nu kasseras mat av andra anledningar än av att datumgränser passerats men vår rädsla för att äta skämd mat är ändå en viktig förklaring till misshushållningen.
Att hellre lita på producenters och myndigheters bedömning av livsmedels hållbarhet än på det egna omdömet säger något om oss och vår tid. Trots alla matlagningsprogram i tv och bokhandlarnas välfyllda kokboksavdelningar så förefaller kunskapen om matlagning allmänt sett sjunka. De flesta av oss livnär sig på olika former av processad mat som inte förutsätter några större gastronomiska talanger.
Tillagningen genomförs i enlighet med instruktionerna på förpackningen, utan att kocken själv kryddar anrättningen med någon större kunskap. Därur skulle man kunna härleda både den blinda tron på information på förpackningar och det bristande självförtroendet som gör att man inte vågar lita på sin egen näsa och förmåga att bedöma matens tjänlighet.
Det kan tyckas lite motsägelsefullt att vi inte litar på oss själva när det handlar om mat, när vi är vana att ta så många andra beslut om allt från elbolag till pensionsfonder. Kanske är bäst före-tron ett sätt att småskolka från beslutsfattandet: Någon med expertis har satt ett slutdatum för matens ätbarhet och tar ansvar för rekommendationen så att man själv slipper bekymra sig om det.
Även om vi måste våga lita mer på vårt eget omdöme när det gäller livsmedels hållbarhet så förtar det inte handlarnas skyldighet att marknadsföra sina varor för vad de är.