På med ögonbindel
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Om personer av en annan etnisk bakgrund än svensk diskrimineras vid anställningar är det allvarligt, och olagligt. Men att personer med utländsk bakgrund är underrepresenterade inom domarkåren behöver inte betyda att de har åsidosatts på grund av sin etnicitet. Tänker man efter är det i själva verket lätt att hitta naturliga förklaringar. Att det krävs ett svenskt medborgarskap och en svensk juridikexamen innebär till exempel att inte ens den som har en utländsk examen kommer ifråga.
Sedan bör man inte glömma bort att domarkåren är en åldrad skara - en tredjedel går i pension inom fem år - och när dessa fyrtiotalister skaffade sig sin juridikexamen hade Sverige betydligt färre invandrare än i dag. Att domarna helt skulle avspegla dagens befolkningsläge är alltså orimligt.
Men nya personer anställs ju också, vilket talar för att den etniska sammansättningen kommer att förändras. På juristutbildningen i Uppsala förekom för några år sedan ett försök (som sedan fälldes i högsta instans för att det stred mot likabehandlingsprincipen i lagen) med kvotering av studenter med utländsk bakgrund. Men en närmare titt på de studenter som gick programmet innan kvoteringen infördes visade att andelen personer med utländsk bakgrund i själva verket var lika stor som i befolkningen i övrigt.
Dock är det värt att betona att domarkåren varken kan eller bör användas för att rätta till snedförhållanden i samhället; det ska vara en persons meriter och inte etnicitet som avgör om man får en tjänst eller inte.
Sedan finns ett annat sätt som regeringens önskan kan tolkas på, och det är att man anser att domarkårens etniska sammansättning skulle ha betydelse för domsluten. Detta resonemang implicerar en oroväckande syn på rättsväsendet. Nämligen att det spelar roll för domslutet vilken etnicitet en domare har, och att detta accepteras.
Fru Justitia - symbolen för lag och rättvisa - brukar avbildas med en ögonbindel som ett tecken på att hon dömer alla lika enligt lagen. Det innebär att en domare inte ska ta hänsyn till den åtalades person, men det innebär också omvänt att det inte ska spela någon roll vilken domare som sitter framför den åtalade. Domarens personliga erfarenheter och bakgrund är, och måste vara, irrelevanta i rättssalen om rättssamhällets grundläggande princip om likhet inför lagen ska kunna upprätthållas. Att detta sedan är ett mål som dessvärre inte alltid uppnås är beklagligt. Men utan mål att sträva efter är rättvisan ännu mer avlägsen.