Vi har svårt att föreställa oss vilken bedrift det var när folkrörelserna skapades, i misstro och motstånd och utan tillgång till telefoner, samlingslokaler och lediga lördagar.
Organiseringen av socialdemokratin här på Gotland kom, som på så många andra ställen, gradvis och det gick upp och ner i början. Långa arbetstider, ingen tillstymmelse till samhällsstöd och bristande erfarenhet ingick i förutsättningarna för den unga arbetarrörelsen.
Alla som läst Anders R Johanssons artiklar här på sidan de senaste dagarna har fått en liten inblick i hur det gick till. Det hundraårsjubileum som firas idag gäller kanske snarare inledningen på en någorlunda sammanhängande verksamhet än den egentliga starten. Men det är tveklöst värt att fira.
Som alla folkrörelser växte det socialdemokratiska partiet fram som svar på ett starkt behov. Sverige för hundra år sedan var ett utpräglat klassamhälle. Så kallad allmän rösträtt var nyss införd – för män och med begränsningar. Partipionjärerna hade själva upplevt att inflytandet över samhället var knutet till titlar och ägande. Den som i kraft av stor egendom hade mer makt fick automatiskt också större politiskt inflytande.
Fattigt folk, och det var de flesta, var fortfarande hänvisade till släkt, vänner och grannar vid arbetslöshet eller sjukdom. Om de som kunde hjälpa också drabbades var möjligheten nästan uttömd. Fattigstuga och svält var realiteter.
Idag höjer högerkrafterna rösten, prisar välfärdssamhället och låtsas att man var med i kampen. Så var det inte. Rösträttskampen drevs förvisso i hög grad också av liberaler men den välfärd och jämlikhet som fortfarande gör oss till ett av jordens bästa länder är i stor utsträckning arbetarrörelsens verk. Att uppslutningen bakom det svenska välfärdssamhället är bred idag är en följd av att många insett värdet av det - för alla.
Förutsättningen för framgången här på Gotland var precis som runt om i landet de mångas gemensamma insats. Utrymme för varje individ att leva väl och att växa skapas tillsammans. Och låt oss inte heller glömma den glädje i samarbetet som alltid finns där längs vägen.
Orättvisor finns än. Välfärdsbygget blir aldrig färdigt och hotas ständigt. Partiordförande Stefan Löfven kommer inte att stanna vid historien i sitt framträdande här på Gotland i dag. Nästa hundraårsperiod har just börjat!