På väg mot upprättelse för oskyldiga

Politik2010-03-05 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
När Bertil Ströberg år 1983 mot sitt nekande dömdes till sex års fängelse för grovt spioneri, var det åtskilliga i hans närhet, vänner och kolleger som ställde sig starkt tvivlande. Möjligen hade han varit förvånansvärt naiv men därifrån till att vara spion för Polen av alla länder verkade helt absurt. Att den polska lydstaten under Sovjetunionen användes som ett ombud för underrättelseinhämtning i väst var däremot inget som förvånade någon. Ströberg fälldes på enbart indicier där koncentrationen var till vad som hände vid huvudpostkontoret på Vasagatan i Stockholm. Där han blivit ombedd att hämta ett poste restante-brev adresserat till en person vid namn Sven Roland Larsson. Ett namn som uppgivits av en person som erbjudit sig att sälja svenska militära hemligheter till den polska ambassaden mot 25 000 kronor. Upprinnelsen var att Ströberg sade sig ha avstyrt en misshandel under en promenad på Djurgården där offret var "Sven Roland Larsson". Som senare tog kontakt med Ströberg och bad om hjälp att hämta brevet.
Nu har det dock framkommit att högst väsentliga fakta undanhölls under alla skeden av rättegångarna. Det visar sig nämligen att Sven Roland Larsson figurerade redan 1957 när svensk underrättelsetjänst lyckats infiltrera den polska ambassaden. Där tyckte man kanske att namnet klingade rejält svenskt och kunde återanvändas. Men vad gäller Ströberg så var han inget fett mål 1957 eftersom han då fortfarande gick på Försvarets läroverk utan insyn i något väsentligt. Sannolikt är att man däremot senare hade behov av att flytta på Ströberg från hans tjänst som chef för flygstabens sambandsavdelning, för att någon annan lämplig läcka skulle kunna komma in på en attraktiv plats i befordringsgången. Och sic - alla bitarna föll på plats och Ströberg blev syndabocken. Polackerna hade gjort jobbet och KGB och GRU kunde skörda frukterna.
Det är därför angeläget och på tiden att Carl B. Hamiltons (fp) och vår gotländske riksdagsman Rolf K. Nilssons (m) med fleras aktuella krav till regeringen, att lyfta bort hemligstämpeln från uppgifterna ur Stasi-arkiven i forna Östtyskland får gehör från justitieministern. Idag ligger de i svenska Säpos gömmor. Men borde utöver vad som i dagarna har framkommit kunna bringa ett bättre ljus över en sannolikt mörklagd - eller var det kanske oskicklig utredning - som förstörde en naiv men oskyldig människas liv och karriär.
För de 50 svenska namn som lär finnas i Stasidokumenten är eventuella brott preskriberade. Men även för de som helt oskyldigt hamnat där är det på tiden att man en gång för alla städar i garderoben. Och kanske bringa klarhet om varför TIR-lastbilarna och signalspaningstrålarna från öst alltid fanns på rätt plats vid rätt tillfälle.
Men ur mänsklig synpunkt för att citera riksdagsmännen; "Det gör det möjligt att söka försoning med offer vars karriärer kan ha krossats eller som hamnat i fängelse. Ytterst handlar det om att sanningen alltid har företräde framför lögnen"
Bättre kan det inte sägas.