Eyad el-Sarraj, palestinsk psykiatriker från Gaza, fick årets Olof Palmepris. Freds- och människoaktivisten el-Sarraj får priset för sin uppoffrande och oförtröttliga kamp för förnuft, försoning och fred i en region som präglas av våld, ockupation, förtryck och mänsklig misär. Så lyder prismotiveringen. Fem ord beskriver situationen för ett par miljoner människor i Gazaremsan: våld, ockupation, förtryck, mänsklig missär. Ingen människa skall behöva utsättas för sådan förnedring. Men uppenbarligen tycker vissa att detta är rätt behandling av en medmänniska.
Eyad el-Sarraj arbetar genom sin organisation, Gaza Community Mental Health Programme, som ger stöd till människor som traumatiserats av Israels blockad och av de många bombningarna. Han har särskilt lyft fram förtryckets destruktiva påverkan på människors psykiska hälsa. Befolkningen i Gaza lever under ständig stress och i ofrivillig missär. Resultatet blir att många barn och vuxna lider av psykisk ohälsa. För detta måste de få bot. Betänk att i denna trånga miljö finns 750 000 barn.
Bygg broar mellan människor
Ytterst arbetar el-Sarraj för en rättvis fred mellan Israel och Palestina. En kamp som kan kännas hopplös, men som måste föras hela tiden, oavbrutet. Målet må vara avlägset, men det finns någonstans där framme. Freden kommer i sinom tid som svar på människors längtan.
Ett sätt att påskynda freden är att bygga broar mellan människor. Därför har han också tagit initiativet till ett nätverk av palestinska och israeliska akademiker som arbetar gemensamt för en fredsöverenskommelse. På liknande sätt som den svenska organisationen Kvinna till Kvinna verkar för att israeliska och palestinska kvinnoorganisationer träffas för att knyta vänskapsband och skapa förståelse. Eller den grupp unga judiska och palestinska musiker som självklart spelar tillsammans.
Konflikter kan bara lösas med medmänskliga kontakter och med ord som förlöser. För att då upptäcka detta självklara, att alla människor är av samma kött och blod med en önskan om gemenskap och värdighet. Ockupation och bomber drabbar de oskyldiga människorna, barnen i sin hudlöshet.
För ungdomar är Gaza idag ett fängelse. Rörelsefriheten är starkt begränsad av israeliska soldater, även inom landet. Obegripligt men sant.
Behandling göder terrorism
Vad blir resultatet när barn och unga ständigt tvingas leva under sådana omständigheter. Då föds martyrskapet, att döden är början på livet. Terrorismen slår rot. Självmordsbombare träder fram. Det finns anledning att befara att behandlingen av palestinier göder terrorismen. Det var väl ändå inte meningen.
Även Eyad el-Sarraj har drabbats. Han nekades gång på gång utresa då han behövde specialistvård. Efter tre månader kom han iväg. När han återvände hade han köpt några blomplantor för att något förgylla tillvaron där hemma. Bryskt skrek den israeliske soldaten vid gränsen: "Blommor är ej tillåtna". Även soldaterna tycks förlora sin mänsklighet.
Palmepriset påminner om hur världen ser ut och att där också finns hopp.