Palmes arv behövs idag

Politik2006-02-28 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det är redan 20 år sedan. Den fasansfulla kvällen på Sveavägen i Stockholm. Det meningslösa dådet som fick större konsekvenser är något annat brott i modern tid.
En unik politiker som Palme saknas naturligtvis efter sin bortgång. Sverige och det politiska klimatet i landet skulle behöva en politiker som Palme idag.
Men inte bara Sverige. Världen behöver fortfarande ett progressivt västland som kan och vågar ta de svaga och förtrycktas parti. Världen behöver ledare som inte räds att stöta sig med de mäktiga, ett land som låter sig höras.
Problemet är inte bara att Sverige inte lyckats fylla den funktionen efter Palme. Problemet är att inget land har gjort det. Palmes internationella engagemang var unikt, inte bara i ett svenskt perspektiv.
Sverige är ett litet land och vår röst hörs kanske inte allra starkast i världen. Men när den inte ens höjs, eller faller in i en redan pågående talkör av andra länder, då märks den inte alls.
I detta perspektiv blir vissa borgerliga partiers prat om natomedlemskap ett stort orosmoment inför valet.
Om Sverige går med i Nato skulle vår möjlighet att agera solidariskt minska ännu mer och dörren stängas för alla som vill följa i Palmes fotspår.
Författaren Björn Elmbrant har i sin bok Palme, beskrivit de motsättningar som utgjorde personen och politikern Olof Palme. Hur hans praktiska inrikespolitik och inte alltför vänstervridna näringslivspolitik eller försvarspolitik skapade ett spelrum för en mer radikal utrikespolitik liksom kultur- och socialpolitik.
Förmågan att ta ansvar och sätta landets bästa i första rummet kan ofta skapa problem inom det egna partiet. Som statsminister måste man vara beredd att kompromissa på sina egna och partiets krav. Det är därför det alltid är mycket lättare att vara partiledare i opposition.
Palme var en mästare på att väga upp detta, inte bara med hjälp av sin retoriska förmåga, utan framför allt för att samtidigt vågade vara radikal på andra områden, där fältet var öppet.
Palme hade den ovanliga förmågan att vara en skicklig praktisk politiker och samtidigt vara en stor agitatorisk och retorisk talang. Många politiker har en fördel på det ena eller andra området, men få är verkliga mästare på båda.
Han fick politiken att bli viktig, rolig och engagerande. Säkert till viss del på grund av att han var oförmögen att dölja sitt engagemang och temperament även om han skulle ha velat.
Dagens politiska rådgivare, medietränare och spindoktorer skulle säkert ha svårigheter att tygla en politiker som Palme. Däri låg en del av hans storhet.
Taktik, opinionsanalyser och kampanjmakeri i all ära. Men den som är ärligast i sin övertygelse och sitt engagemang vinner i slutändan människors förtroende. Det finns inget mer övertygande än övertygade människor.