Intresset för päls stiger i världen och förutsättningarna för god pälsframställning är på många sätt bättre än någonsin. Priserna på minkpäls har stigit till aldrig tidigare skådade nivåer och det efter den längsta ihållande uppgången sedan mink började födas upp i Sverige 1928.
Och det är kanske inte undra på. Päls har under praktiskt taget hela människans historia varit ett föredraget material och det finns goda skäl till det. Inte minst utgör päls ett utmärkt sätt att hålla värmen. En av anledningarna till senare tids prisuppgångar på bland annat minkpäls är just att Ryssland och Kina har haft väldigt kalla vintrar. Det tillsammans med det faktum att det i dessa länder växer fram en allt större medelklass har bidragit till en kraftigt ökad efterfrågan.
Fuskpäls må vara ett lämpligt alternativ för somliga. Från att ha varit ganska fula ting är de sedan länge minst lika vackra som äkta pälsar när de kommer från fabriken. Men de är inte i närheten av att hålla värmen lika bra som äkta pälsar, vilket för ett köldplagg är en rätt allvarlig brist.
Päls är dessutom naturligt, det är hela anledningen till att vi har en så lång historia av pälsbruk. Det har också fördelen att det inte är lika farligt för miljön som andra värmehållande klädalternativ. Ett av de allra mest populära värmande materialen är annars fleece, vilket på många sätt är ett utmärkt material även det. Det transporterar fukt men behåller ändå värmen på ett effektivt sätt. Det är dock inte alltför skonsamt mot miljön.
I mars i år rapporterade TT att mikroplaster, små plastpartiklar på 0,002-0,2 millimeter, i Östersjön är ett större problem än vad man tidigare trott. Reningsverken kan nämligen inte fånga upp dem och de transporterar skadliga ämnen som tas upp i näringskedjan av djurplankton. En av orsakerna till den stora förekomsten av detta är just fleecekläder som avger mängder av små plastfragment, närmare bestämt runt 1 900 fragment per tvätt.
En annan aspekt på päls är att man bör ta vara på hela djuret, även själva pälsen. Det är inte argument för uppfödning av pälsdjur, men det visar i vart fall på det absurda i att vara emot all form av päls.
För vår egen del har vi dessutom ett gott djurskydd att glädjas åt. Svenska pälsfarmare torde med sin höga kvalitet på djuren och deras välmående samt sina egna kunskaper kunna slåss i det högre marknadssegmentet inom pälsnäringen. Där finns goda förutsättningar för en framgångsrik svensk satsning. Fördelarna med päls är många, förutsättningarna för svenska producenter är goda – bortsett från på ett område: aktivister.
Den som ägnar sig åt exempelvis minkuppfödning löper stor risk att få sin egendom vandaliserad och sannolikheten att drabbas av allvarliga hot mot inte bara sig själv utan mot familjen är betydligt högre. Det är inte acceptabelt. Ingen ska behöva leva under aktivisters terror på det viset. Det måste få ett slut.