Om mammornas företräde i vårdnadstvister skrev Jenny Persson klokt i lördagens GT.
Det kunde möjligen ses som någon form av rättvisa om kvinnorna som missgynnas i fråga om lön, karriär och inflytande i alla fall får fördel på det här området.
Om det nu inte var så att de båda frågorna hänger intimt ihop. Kvinnors fördel i vårdnadstvister avspeglar deras svagare förankring på arbetsmarknaden. Så länge kvinnorna tar ut tre fjärdedelar av föräldraförsäkringen kommer alltför många arbetsgivare att ha det i bakhuvudet när det vankas befordran och löneförhöjning.
Det händer att unga pappor får förslag från arbetsgivaren att avstå från att ta föräldraledigt eller vabba med försåtliga antydningar om att det kan löna sig karriärmässigt eller i nästa löneförhandling. Det är inte lagligt men vem, som vill ha jobb och arbetsglädje kvar, anmäler sin arbetsgivare för sådant? Särskilt om det uttalats lagom oklart och i enrum. Men modiga pappor står emot.
Det här har också en annan dimension. Eftersom det är fler kvinnor som arbetar inom vård, omsorg och skola är det den sektorn som påverkas mest av att kvinnor tar ut mer föräldraledigheter. Med resultat att det i andra änden ibland krävs mer av föräldrar och anhöriga, påfallande ofta av kvinnligt kön.
Därför var det en besvikelse att den Socialdemokratiska kongressen inte kunde flytta fram positionerna närmare ett jämställt uttag av föräldraförsäkringen. S-kvinnor drev på frågan med stöd av SSU och studentförbundet men nådde inte ända fram. En pappamånad till är bra men inte tillräckligt och kostar dessutom.
Någon tröst är det att en ung generation vill något annat. Raden av talare på S-kongressen var till nästan hundra procent för en utökad individualisering. Det är individer som blir föräldrar, låt vara inte ensamma. Men jag hade gärna sett många fler män i talarstolen. De har mycket att vinna.
Att föräldrar väljer som de gör har ofta ekonomiska skäl, Jenny Persson tar upp det också. Så låt oss titta på det.
S-kvinnor har beräknat utfallet för en familj med en byggnadsarbetare och en undersköterska med snittlöner enligt Statistiska centralbyrån och 80 procents ersättning från föräldraförsäkringen. De förlorar knappt 5 000 kronor på att dela lika jämfört med att pappan bara tar ut pappamånaderna.
Det är kanske värt en skillnad på tolv-tretton kronor om dagen för de 390 dagarna där ersättningen i föräldraförsäkringen varierar att pappa får en närmare kontakt med barnen och mamma chans till bättre lön resten av arbetslivet? För pappor behövs.