Intervjun i gårdagens GA med Sydsvenska Dagbladets matskribent Mattias Kroon blev flitigt omdebatterad på helagotland.se. Kroon hade dristat sig till att döma ut gotländsk tryffel som "tredje klassens tryffel". Ja, egentligen var det väl inte just den gotländska Bourgognetryffeln han rackade ner på. Bourgognetryffel är, enligt Kroon, överhuvudtaget smaklös exempelvis jämfört med tuber magnatum från Piemonte i Italien. Och det finns det väl ingen anledning för en gotlänning att känna sig förorättad över? Själv har jag ju med nöje njutit av gotländsk tryffel, men jag har ju ingen erfarenhet av de tryffelsorter som Kroon anser överlägsna.
Men sårade var det ändå några som verkade vara i debatten på helagotland.se. Och ännu mer sårade hade de nog blivit om den hade läst Sydsvenskan, där Kroon var fränare än han var i intervjun i GA:
"Den svenska tryffeln, från Gotland, är bara en blek kopia och doftar och smakar i princip ingenting. Kanske också snudd på bedrägeri, eftersom den kostar lika mycket som fransk och italiensk, utan att ens vara samma sort.
Aftonbladets Britt Peruzzi skrev om tryffel nu i onsdags, pepprat inte bara med vetenskapliga felaktigheter, hon hyllar även okritiskt den maffiaprissatta gotländska falsktryffeln utan att uppenbarligen ha jämfört produkterna själv."
Jag vet inte om Kroon har rätt eller fel. Men hur som helst tycker jag inte att det som säljer gotländsk tryffel ska ta det som förgörande kritik. Om de har lyckats förläna den gotländska tryffeln ett magiskt skimmer och om de kan ta ett högt pris och ändå har nöjda kunder, då ska de ha en eloge tycker jag. Och självförtroendet att inte reta sig på anklagelser om att deras produkt är överprisad.
Till sist så ligger det väl något i det som en av nätdebattörerna påpekar. När världens näst bästa restaurang, Noma i Köpenhamn, väljer att använda gotländsk tryffel så kan den väl inte vara så dålig?