Nyamko Sabuni vill elda sina partikamrater med vilken stulen ved som helst, när hon skulle hålla sitt första linjetal vid Liberalernas landsmöte i helgen.
– Japp. Sverige gjorde det. 2-0 mot Ungern, med stormsteg mot EM!
Om åhörarna var något mindre entusiastiska över detta än vad Sabuni väntat sig, så kan det bero på att Sverige inte alls spelat mot Ungern utan mot Rumänien. Direkt från Budapest till Bukarest, utan att passera Gå.
Det vill sig fortfarande inte för Liberalerna i opinionsmätningarna, trots ny fräsig partiledare. Det är som att de glömt bort vilka de är. Klassens ordningsman lirade inte fotboll på rasterna i plugget och det blir bara pinsamt när de ska försöka vara folkliga.
Men det är kanske begripligt om det infinner sig en osäker identitetskris när partiet svikit gamla samarbetspartners och samarbetar med en socialdemokratisk statsminister. När Nyamko Sabuni nu försöker förmana Moderaterna och Kristdemokraterna för att de försvårar en come back till den borgerliga planhalvan för Liberalerna, genom att de nu som oppositionspartier öppnat för viss samverkan med Sverigedemokraterna, så sker det utifrån en oerhört försvagad position. Och då syftar jag inte bara på det usla opinionsläget för partiet. Hur har hon tänkt sig att det i närtid ska kunna bildas en icke-socialistisk regering på basen av en icke-socialistisk majoritet, när treprocentspartiet försöker övertyga om att +20-procentspartiet är helt oberörbart? Och förväntar hon sig att svikna samarbetspartners ska vara speciellt hänsynsfulla mot hennes beröringsbekymmer?
Apropå usla opinionslägen så blev Socialdemokraterna i senaste mätningen från Demoskop för första gången detroniserade som största parti av Sverigedemokraterna. I en Sifo-mätning som också är alldeles färsk var S fortfarande något större, men marginalen var minimal.
Men mätningarna var verkligen heller ingen succé för de distanserade Moderaterna på plats tre.
Det tycks bli svårt för Moderaterna och Socialdemokraterna att i närtid återerövra positionerna som Sveriges klart största partier. Om detta skrev statsvetaren Katarina Barrling intressant i en krönika i Svenska Dagbladet i helgen. Enligt Barrling visar forskningen att:
"...de som lämnat S och M påminner om varandra men skiljer sig från sina ursprungspartier, inte bara genom att vara mer kritiska till invandring, utan också mer etablissemangskritiska, auktoritära, konservativa och 'nostalgiska'.
De verkar helt enkelt ha förstått vad SD står för och delar partiets uppfattningar, inte bara i invandringsfrågan."
Samtidigt gör S sitt bästa, bland annat genom regeringssamarbete med Centern och Miljöpartiet, för att fortsätta reta upp dessa väljare.