Så har Sverigedemokraterna på Gotland fått sitt allvarligaste avhopp hittills. Hannes Müller, ordföranden och frontfiguren, ja länge den enda person som stod upp offentligt för SD på ön, har lämnat inte bara sin plats på fullmäktigelistan utan också partiet. Att förlora sitt toppnamn med fem veckor kvar till valet skulle vara ett hårt slag för vilket parti som helst.
Nu är inte SD vilket parti som helst. Sympatisörerna har varit märkligt opåverkade när partiföreträdare gjort sig skyldiga till både brott och hårresande uttalanden. Så sent som den här veckan blev femte och sista namnet på SD:s Gotlandslista Marianne Nilsdotter Danfjorden rikskänd för grova rasistiska inlägg och utbrott mot muslimer och homosexuella på Internet. Också hon lämnade, eller tvingades lämna, sin plats på listan liksom medlemskapet i partiet. Därmed saknar Sverigedemokraterna på Gotland helt kvinnlig representation om de skulle få några röster. Listan har decimerats med 40 procent.
Frågan är nu vad en röst på SD innebär. Låt oss anta att de skulle ta två mandat i Gotlands regionfullmäktige. Med de tre återstående namnen på listan blir det bara en ersättare. Om någon av de tre lämnar ön eller sitt uppdrag under perioden ingen. En vanlig influensa räcker för att slå ut hela partigruppen. Vi vet inte heller om de tre återstående personerna på listan är beredda att ta på sig hela ansvaret. Avhopp från SD har varit vanliga i andra kommuner.
Expressen rapporterade redan för ett och ett halvt år sedan att nära hälften av SD:s kommunala företrädare lämnat sina uppdrag sedan valet, fler än i något annat parti. Av ungdomar under 30 var siffran 66 procent.
Sedan dess har ytterligare avhopp skett. Partiets mest framgångsrike kommunpolitiker Allan Jönsson från Bjuv bildade tidigare i år ett nytt parti. När Mrutyuanjai Mishra i Malmö lämnade Sverigedemokraterna efter två år kallade han sitt medlemskap ett fruktansvärt misstag och bad offentligt om ursäkt för sin naivitet. Han skrev i Sydsvenskan att det ” varit en svår resa att umgås med människor och politiker, vars mål är att bli av med och utvisa folk som mig.”
Kommunfullmäktigeledamoten Peter Fink i Eslöv lämnade partiet i april och Lars Rosenberg i Ystads kommunfullmäktige har gått över till nazistiska Svenskarnas parti. I Staffanstorp har partiet inte lyckats hitta folk till två mandat trots att tio personer tilldelats platserna.
Så där kan man hålla på, det finns fler exempel även i partiets riksdagsgrupp. Sverigedemokraterna håller helt enkelt på att vittra sönder. Medlemmarna vittnar om toppstyrning och olika regler för partiledning och medlemmar ute i landet. De som främst har en rasistisk agenda har valt andra rörelser som Svenskarnas parti. De som trodde att SD skulle vara ett alternativ för rättvisa och minskade klyftor har upptäckt att de i stället hamnat i ett högerparti.
Den som röstar på Sverigedemokraterna i höstens fullmäktigeval riskerar att lägga sitt demokratiska inflytande i en tom stol. Fast som alternativ till vad SD vill är den tomma stolen att föredra.