Partipiskan biter inte alltid
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Av samtliga i inlägget uppmärksammade ledarsidor anser Adelsohn att Svenska Dagbladet är värst, "som nästan dagligen har en regeringskritisk artikel". I egenskap av ledarskribent kan jag oundvikligen låta bli att reagera på Adelsohns inlägg, för vad vill han egentligen åstadkomma? Att ledarsidorna skall sluta att uttrycka sina skiljaktiga meningar? Varken Dagens Nyheter, Expressen eller Svenska Dagbladet är av Moderata Samlingspartiet ägda tidningar. De är liberala eller obunden moderat, men inte tillhörande moderaterna. Det finns således ingen som helst anledning för Adelsohn, eller andra moderater heller för den delen, att förvänta sig att ledarsidorna endast skall rapportera positivt om regeringen. En ledarsida skall granska, uttrycka åsikter och väcka frågor, inte vara ett offentligt blädderblock på vilket regeringen dikterar innehållet.
Det är korrekt att Svenska Dagbladet, precis som många andra tidningar, under en period denna sommar har haft många inlägg angående bland annat Borgs utspel under Almedalsveckan. Borgs förslag på sänkt budget för försvarsmaterial mötte massiv kritik, från flera och tunga röster, bland dem den borgerliga försvarsministern. En sådan skarp reaktion borde väcka viss tanke hos de egna huruvida förslaget verkligen är genomtänkt. Borgs förslag kom från ingenstans, var inte förankrat hos vare sig ÖB eller försvarsministern och kan ses som ett slag mot försvaret från ett parti som alltid har gett sig ut för att vara försvarsvänligt. Självklart blev det kritiserat. Men den rätta läxan att lära är att Borg borde ha gjort ett bättre arbete, inte ledarsidorna.
Att sitta i regeringsställning istället för att vara landets största oppositionsparti medför naturligt ett helt annat förhållande till pressen. Granskningen blir automatiskt större. Ett parti med god politik, som har högt i taket för diskussioner och oliktänkande innan beslut fattas tål en sådan granskning bättre än ett parti i vilket partipiskan viner hårt och i tid och otid. Frågan om lojalitet går i båda riktningarna. Betydligt farligare än kritiken i sig är att slå dövörat till och vägra lyssna på något annat än vad som uttrycks uppifrån.
Moderaterna med allierade har på mycket kort tid gjort mycket bra i form av skattesänkningar och förändrade regler för A-kassan. Men att förvänta sig att alla reformer och förslag skall mottas med applådera från samtliga väljare och politiska aktiva är inte realistiskt.
Till nästa val kommer med all sannolikhet ytterligare frågor bli föremål för oenighet internt. Hur den kritiken eventuellt riskerar att påverka utgången av nästa val tror jag har mer att göra med hur den hanteras och mottas än någonting annat. Och för en före detta moderat partiledare, med den respekt och aktning som Adelsohn för med sig, att mer eller mindre beskylla ledarsidor som i enskilda frågor inte delar regeringens åsikt, för att i god ordning hjälpa fram nästa socialdemokratiska regering, anser jag inte vara rätt sätt.
Om man målar med stora penseldrag skulle man kunna se Adelsohns inlägg som ett försök att direkt slå ledarsidorna på fingrarna för att de kritiserar regeringen. Av respekt för Adelsohn väljer jag inte att göra den tolkningen. För denna gången.