Pengabränning - inte acceptabelt
De rödgröna vill satsa på barnen.
Foto: Hasse Holmberg / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Inga argument i världen kan få mig att ändra mitt ogillande av att bränna sedlar över öppen eld. Och inför en storögd publik, där det säkert fanns medborgare som såg de pengar brinna upp som de just hade behövt. Att det dessutom skedde inför sensationslysten media var väl själva avsikten.
Samtidigt vill jag uttrycka mitt gillande över feministiskt initiativs engagemang att lyfta fram upprörande löneskillnader mellan kvinnor och män som tillåts existera än i denna dag. Här krävs kraftfulla politiska initiativ för att få till stånd snara förändringar. Förslaget om en jämställdhetsfond verkar intressant i sammanhanget.
Kan förstå frustrationen
Jag kan förstå frustrationen när dessa orättvisor inte hanteras, varken av den ena eller andra regeringen. Något måste naturligtvis göras. Jag har själv gång på gång på denna sida kritiskt tagit upp dessa frågor och brister i jämställdheten. Trycket inom de etablerade partierna tycks inte vara tillräckligt uppfordrande för förändringar. Man kan undra varför.
Förhoppningsvis kan en förändring vara på väg när man tar del av de rödgrönas kraftfulla kritik av regeringens jämställdhetspolitik som redovisades för en tid sedan. I förlängningen av denna kritik ligger rimligtvis en ny aktiv politik i linje med de krav fi ställer. Men detta måste bli tydligare uttalat än blott rödgröna ord. Upp till bevis inför valet, således.
Det jag saknar i kommentaren är att också lyfta blicken. Se de skriande orättvisor kvinnor i världen ständigt utsätts för. Det må gälla fattigdom, mödradödlighet, haltande utbildning eller demokratiskt underskott.
För att inte tala om kvinnors utsatthet i krig och konflikt. Systematiska våldtäkter som i Kongo. Frågor som Margot Wallström nu kraftfullt är på väg att arbeta med på ett FN-mandat. Fi måtte väl ha ett bredare politiskt program i sin ambition att nå riksdagen.
Men att bränna pengar är ingen acceptabel politisk metod. Då lär de hägrande riksdagsmandaten försvinna bak en rökridå.
Otäcka associationer
Jag har funderat på varför jag reagerar så kraftigt mot detta tilltag. Många får otäcka associationer till bokbål. Många är förbannade har jag förstått. Själv känner jag mig mest sorgsen. Att vara sparsam och hålla i sina pengar sitter djupt från uppväxten i en liten by i Västergötland.
Så tror jag människor känner på många håll i landet, så ock på Gotland. Här finns en folklig moral. "Så gör man bara inte!", som ni själva skriver i kommentaren. Men ändå gjorde ni det.
Ändamålet helgade medlen. Och det skedde med fådda pengar från reklammakare, som naturligtvis vill ha sin beskärda del av uppmärksamheten. Plus eller minus för dem, men reklambranschen blir man inte klok på.
Där gäller det att stoltsera med kreativa idéer, om än tokiga. Det gick fi på.
Pengabränning är en återvändsgränd.