Det hände något under valrörelsen 2006. Nämligen att Moderaterna tog hit de amerikanska republikanernas kampanjstrategi, smutskastning. Man började mer medvetet fokusera på S-kandidatens personliga brister, istället för att försvara och förklara sin egen politik.
Det har gjort att vi har en mycket märklig situation i Sverige idag. Vi har en statsminister som har misslyckats med sina viktigaste vallöften, att minska arbetslöshet och utanförskap.
En finansminister som lovar att minska klyftorna, men vars politik istället ökar dem i rekordfart, en migrationsminister som talar och agerar med väldigt liknande främlingsfientlig grund som Sverigedemokraterna och en utrikesminister som utreds misstänkt för folkrättsbrott.
Rear sjukvård och skola
Vi har ett parti som leder regeringen, som sysslar med en systematisk utförsäljning av gemensamma tillgångar till underpriser, ibland till och med till personliga vänner.
Och det är inte bara de tydliga kopplingarna till Carema jag talar om. Serafens vårdcentral är ett annat exempel. För något år sedan såldes vårdcentralen för under 700 tusen kronor. Skattepengar för drift, listade patienter och personal ingick i summan som motsvarar vad tio eller kanske 15 kvadratmeter lägenhet kostar i Stockholm.
Första året gjorde de en vinst på 2,2 miljoner kronor och nyligen sålde de för 20 miljoner. Moderaternas biträdande sjukvårdslandstingsråd Lars Joakim Lundquist sa i debatten vid utförsäljningen att han kände Ulf Hallum, en av köparna och sedermera högste chef på Serafen, "personligen" och "väl".
Man gav med andra ord bort många miljoner av våra skattepengar rakt ner i fickan till en personlig vän till Filippa Reinfeldts närmaste medarbetare. Något som Moderaterna vägrar, och dessutom slipper, kommentera!
Samma fula strategi
Men de verkligt stora problemen under den här perioden har tyckts vara en "herrgård", en Toblerone och nu senast slarv med fakta om regeringens försvarsuppgörelse.
Väldigt mycket i hur det talats om Göran Persson, Mona Sahlin och Håkan Juholt har varit lika, deras förtroendekurvor har dalat och till slut har de fått avgå för att folkets magkänsla har varit dålig.
Men de är extremt olika som ledare. Det som är lika är att de är socialdemokratiska partiledare, och att deras motståndare har samma fula strategi.
Att Moderaterna frivilligt skulle sluta med detta ser jag som otroligt, eftersom det fungerar väl. Ett viktigt skäl till att det fungerar så väl är att media och allmänhet, inte minst socialdemokrater och våra sympatisörer hänger på. Att du och jag till vardags låter det ske.
Oavsett vem som efterträder Juholt så kommer Moderaterna att göra allt för att även nästa valrörelse att handla om dennes personliga brister. Frågan är om vi väljare kommer at acceptera det.
Handlar om personangrepp
Vill du att svensk politik ska handla om personangrepp? Vill du att det bara ska finnas proffspolitiker som inte har de fel och brister som alla andra människor har, eller vill du att hur vårt land styrs ska handla om politik? Jag hoppas att du vet att du har ett ganska stort inflytande i hur det blir.