Så har vi då fått ett nytt ord, Pippiekonomi. Vilket betyder att den svenska ekonomin är "lika stark som Pippi". Nu tror jag inte att varken Astrid Lindgren eller Pippi själv hade velat förknippas med det namnet, för Pippi stod för något helt annat. Hon delade med sig av sin rikedom utan krav på motprestationer och kände empati med de svaga och hunsade.
Vad har Sveriges sjuka och arbetslösa för nytta av att Alliansen njuter av den starka ekonomin? När de själva fått se sin frihet allt mer kringskuren genom försämrad ersättning och villkor? När arbetslösheten fortsätter att pendla runt åtta procent och de långtidsarbetslösa försätter att bli allt fler?
Utanförskapet försvann inte med Alliansens tillträde 2006. Det var bara dess företrädare som slutade använda det ordet. Drygt 800 000 beräknas ännu i dag vara i den sorts utanförskap som regeringen nu talar tyst om. Av dem är nästan 400 000 arbetslösa enligt Statistiska centralbyrån (SCB).
Långtidsarbetslösheten uppstod efter krisen i början på 1990-talet (Bildts moderatledda regering). Sedan dess har den permanentats och fördubblats sedan finanskrisens början 2008.
SCB mäter långtidarbetslösa efter ett halvår utan jobb. Hösten 2007 var 68 000 personer långtidsarbetslösa. Hösten 2010 hade de ökat till 126 000 personer. Enligt Arbetsförmedlingen fortsätter andelen att öka trots den goda ekonomin och högkonjunkturen. Även arbetslösa ungdomar fortsätter att öka trots sänkta arbetsgivaravgifter som främst gynnat de företagare som har många unga anställda.
Moderaternas recept att möta arbetslösheten är att sänka skatterna, något som de övriga partierna i Alliansen numera motsätter sig. Inrättandet av jobbcoacher har inte gett tillbaka vad det har kostat förutom att ett antal personer fick jobb som coacher. Jobbgarantin i fas tre när man är arbetslös kan nästan liknas vid tvångsarbete. Vi har hört radio och läst i tidningen om folk som hamnat i vården trots att de inte passar där eller hur arbetsgivare byter ut befintliga jobb för att istället få en långtidsarbetslös som han får betalt för att ha där. Nu senast på Åkermanska i Visby.
Ersättningen till den arbetslöse ligger på max 9 000 kronor, oftast lägre. Att få en anställning blir i praktiken en omöjlighet. Skulle någon anställa en person istället för att ha kvar densamme med bidrag från staten och utan kostnad i lön?
Så vilken nytta har de nästan en miljon sjuka och arbetslösa svenskarna av att Sveriges ekonomi är så god när de inte får någon chans att ta del av den?