Piratjakt hot mot privatliv
Polly vill ha en iPod
Foto: Mark Earthy /SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Men även om piraternas stölder är virtuella nuförtiden, som filer med musik och film, så har det konsekvenser i det verkliga livet. Har man satsat på att spela in en film för ett par hundra miljoner kronor, då känns det när det potentiella kunderna tar sig rätten att tillskansa sig och sprida produkten utan att betala. Det har naturligtvis en oerhört destruktiv inverkan på upplevelseindustrin, när marknaden degenererar till motsvarigheten till vad man kan se under kravaller. Man krossar skyltfönster och tar vad man vill ha.
Man behöver bara titta på statistiken för skivförsäljningen för att förstå vad som har hänt. Ännu tydligare blir det när man tittar på vad som säljer bäst. Förr var det musiken som riktade sig till de unga. I dag är det i hög utsträckning de medelålders som handlar sin musik.
För artisterna har intäkterna från album blivit mindre viktiga, samtidigt som man (åtminstone somliga) fortfarande kan ta bra betalt för att framträda live. Det är ju en unik upplevelse som inte låter sig kopieras.
Nu har debatten skjutit fart i Sverige om hur man kan få stopp på stölderna, eller om det överhuvudtaget är önskvärt. Tyvärr verkar det som att debattörerna samlar sig i två läger, även inom riksdagen. Många partier är splittrade, och tydligast är det inom moderaterna.
Den ena sidan hävdar att teknikutvecklingen gjort att upphovsrätten förlorat sin legitimitet, och att man inte kan upprätthålla skyddet av den. Det går inte att lägga gigantiska resurser på att jaga tonåringar. Därför bör nedladdning legaliseras.
Den andra sidan är beredd att överväga långtgående åtgärder för att komma åt nätpiraterna. Ett förslag är att ansvaret skall läggas på internetleverantörerna. Förslagets effekter i praktiken har jämförts med att posten skulle få i uppdrag att öppna och läsa alla brev, och sluta leverera till dem som lägger olagligheter i kuverten. På så sätt skall fildelarna exkluderas från nätet.
Vidare har regeringen har tillsatt en utredning som skall titta på möjligheten att ge polisen långtgående befogenheter att rutinmässigt spåra och kartlägga IP-adresser, de identiteter vi skyltar med när vi surfar, i jakt på förövare av småbrott.
Tyvärr har regeringen hittills mer sett personlig integritet som ett forcerbart hinder än som något som måste värnas.
Fildelningens offer förtjänar att skyddas, men inte till priset av ett övervakningssamhälle. Tills vidare måste staten beträda en medelväg mellan de ytterligheter som kommer till uttryck i debatten. Bekämpa de brott som kan bekämpas, men utan att behandla alla som brottslingar.