Hanna Westerén borde förklara hur det hänger ihop med övergångskostnaderna för Pjäsen, skriver Eva Bofride i GT den 2 oktober.
Förutom att jag redan förklarat att jag är övertygad om att alla större verksamhetsförändringar för med sig övergångskostnader, räknade jag dumt nog med att Eva Bofride och andra kritiker av Pjäsen-övergången, hade läst hela artikeln – och inte bara rubriken - om övergångskostnaderna i GA. I artikeln framgick de uppgifter om övergångskostnader som socialförvaltningen lämnat till GA. Jag tar det emellertid gärna en gång till.
Övergångskostnaden för Pjäsen uppgår till 1 146 358 kronor. I det beloppet ingår projektledning, inventarier, hjälpmedel, utbildning, arbetskläder, administrativa tjänster och extrapersonal vid uppstart.
Det är utgifter som varje seriös aktör hade haft vid ett övertagande av ett särskilt boende. Utgiften ryms dessutom inom ramen för Pjäsens budget.
Dolda kostnader
Eva Bofride finner det vidare obegripligt att jag skriver om att kostnaderna för att driva Pjäsen är dolda för regionen. Jag förstår inte vad det är Eva Bofride inte begriper.
Det vi efter tio år med Attendo Care som aktör på Pjäsen vet, är hur mycket pengar de fått för driften av Pjäsen. Hur stor andel av de resurserna som faktiskt använts till äldreomsorg har vi ingen aning om.
I detta nu pågår kartläggning av hur vi bäst använder resurserna för att bedriva äldreomsorg på ett särskilt boende med 100 personer. En sådan kartläggning hade varit omöjlig om vi gått direkt ut på ny upphandling.
Ideologi
Ända sedan beslutet om Pjäsen fattades har det pratats om huruvida det här är ett ideologiskt beslut eller inte. Det känns som ett märkligt argument i en tillvaro där människor förväntar sig att vi förtroendevalda drivs av en ideologisk övertygelse.
Jag företräder ett parti som sedan länge klargjort att vi inte stänger dörren för privata alternativ, men vill pröva varje ärende för sig. Ifråga om Pjäsen landade vi i att vi vill veta mer om privatiseringens effekter och också mer om hur och till vilket pris äldreomsorg faktiskt kan bedrivas på Gotland. Med tanke på den demografiska utmaning Gotland står inför, är det i min värld förvisso ideologiskt, men också logiskt.
Jag gör det jag tror är det bästa för regionen och för våra äldre. Att Eva Bofride inte håller med mig är helt i sin ordning, men att hon misstänkliggör mina motiv är ett riktigt lågvattenmärke.
Ett bättre samhälle
Jag är politiskt aktiv för att jag vill göra vårt samhälle bättre, politiken är verktyget för det. Varför skulle jag vilja att regionen driver Pjäsen, om det inte är för att jag tror att det är bättre för Gotland, bättre för våra äldre – alla äldre när vår gemensamma kunskapsnivå höjs? För mitt eget höga nöjes skull? Kom igen, bättre debattklimat än så kan vi väl ändå ha?