Planhushållningsvalet 1948
Svenska valrörelser är ofta bleka tillställningar där politiker diskuterar detaljer och lamt kritiserar varandra för att vilja driva en dålig politik. Ibland brukar det dock bränna till ordentligt. Och vid samtliga sådana tillfällen har de borgerliga vunnit stora framgångar. Historikern Anders Edwardsson reder här i den tredje av sex krönikor ut varför.
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Socialdemokraterna ville nämligen inte avskaffa regleringarna. Tvärtom ville de ersätta den marknadsekonomi som funnits före kriget - och gjort Sverige rikt - med "planhushållning" där staten skulle behålla en central roll i ekonomin. Partiet hade redan i Arbetarrörelsens efterkrigsprogram 1944 preciserat sig och ville, bland annat, ha ökat statligt bostadsbyggandet, genomföra en radikal jordbruksreform och förstatliga ett antal av näringslivets nyckelsektorer; i första hand försäkringsbranschen och oljeindustrin.
Efter sex års krig var dock svenskarna trötta på förbud, ransoneringar och inskränkningar och opinionen vände sig därför snabbt mot den sittande regeringen. Socialdemokraterna led ett stort nederlag i 1946 års kommunalval. Och efter statsminister Per Albin Hanssons död några veckor senare utbröt under hans efterträdare Tage Erlander en stor oreda, när delar av efterkrigsprogrammet började genomdrivas utan tanke på kostnader, logik eller konsekvens. Detta "vanstyre" och den "miljonrullning" det innebar skulle under 1947 innebära så stora ekonomiska problem att debatten inför riksdagsvalet året efter tidigt blev mycket upphetsad.
De borgerliga partierna tog nämligen under den unge och karismatiske folkpartiledaren Bertil Ohlin den ideologiska debatten med socialdemokraterna om planhushållningen. Och då svenskarna inte ville ingå vare sig ett stort handelsavtal med det kommunistiska Sovjetunionen eller förstatliga landets samtliga bensinstationer - vilket var några av socialdemokraternas krav - såg det länge ut som om de borgerliga skulle vinna valet.
Genom en intensiv förtalskampanj - som bland annat omfattade en direkt lögn om att Folkpartiet tagit emot miljonsummor från näringslivet - lyckades dock Socialdemokraterna på sluttampen mobilisera sina väljare och på håret behålla riksdagsmajoriteten. Tillbakagången blev dock så stor att planhushållningsdebatten i praktiken förlorats och allt prat om radikala ingrepp upphörde. Istället avskaffades de flesta av de kvarvarande krigstidsregleringarna, vilket fick mycket stor betydelse.
Näringslivet kunde nämligen tack vare fortsatt låga skatter och få regleringar fortsätta att expandera och den svenska ekonomin växa stadigt i ytterligare drygt tjugo år. Och svenskarna kunde därför redan på 1950-talet få råd att köpa inte bara WC utan också både PV och TV. För att nu bara nämna några av de mest populära och användbara produkterna.