Lördagens ledare på Gotlands Folkblad angående bostadsbyggandet är så full av osakligheter så jag känner mig tvungen att klargöra några fakta.
Håkan Ericssons taktik är uppenbar. Bättre att skylla dagens bostadssituation på förra majoriteten än att inse att det faktiskt är upp till dagens majoritet att agera. Under perioden 2006-2010 färdigställdes cirka 800 nya bostäder på Gotland. Detta trots att planläget inte var speciellt lysande när vi tillträdde.
Förra mandatperioden färdigställdes också den fördjupade översiktsplanen för Visby - Hela Visby. Det gör att planläget i Visby troligen aldrig i modern tid har varit bättre än nu. Hela yttre A7-fältet rymmer 500 lägenheter och Visborg kan inhysa 4 000 lägenheter. Att då påstå att det är brist på planlagd mark känns ju ganska konstigt!
Klara detaljplaner finns på Mullvaden, Höken och ett flertal på Terra Nova. Och flera är på väg enligt den information jag har, bland annat Kaptenen och Appellunden.
Men det avgörande för att ta fram detaljplaner är att det finns ett aktivt samspel mellan byggnadsnämnden och intresserade exploatörer. Till exempel var jag väldigt aktiv som ordförande i byggnadsnämnden i samspel med exploatörerna, att sy ihop lösningarna och färdigställa detaljplaner för både Galgberget och Kolgården. De bebyggs nu för fullt. Snäck är ett annat exempel, i det fallet med en gammal detaljplan i botten, där det har varit ett aktivt samspel mellan kommun och exploatör. Även om nu inte alla gillar den utbyggnaden.
Angående samhällsbyggnadsförvaltningens kollaps så måste jag beklaga den. Om gamla majoriteten hade fått varit kvar hade vi tagit tag i och löst problemen istället för att splittra organisationen. Nu är det uppenbart att det blir en ny period av oro som leder till sämre medborgarservice innan den nya organisationen sätter sig.
Att över huvudtaget försöka att göra bostadsbyggandet till fråga om vilken handlingskraft kommun/regionledningen har är att förenkla problematiken oerhört. Det relativt låga bostadsbyggandet i landet styrs till stor del av byggkostnadernas utveckling, lokal efterfrågan, konjunkturen, bankernas agerande och lagstiftningen för allmännyttan. I själva verket så är de politiska instrumenten för kommunalpolitikerna ganska få och svaga.
Långsiktigt är jag väldigt oroad över situationen på bostadsmarknaden. De höga byggkostnaderna i kombination med bristen på utjämnande mekanismer gör att det enbart kommer att byggas i de absolut mest attraktiva områdena. I övriga delar av till exempel Visby, liksom på landsbygden är det i det närmaste omöjligt att få ihop en kalkyl som håller. Långsiktigt är detta förödande för Sveriges och Gotlands utveckling.
Så Håkan Ericsson, försök att hålla dig till fakta och förenkla inte resonemangen genom att enbart skylla på gamla majoriteten.