Pluralismen uteblir
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Till att börja med vill jag utrycka min besvikelse över hur Mats Linder på GA:s ledarsida den 26 januari och Gustaf Hoffstedt tidigare, både i media och i interpellationsdebatt i kommunfullmäktige, minimerar denna fråga till att handla om några assistenters rädsla för att byta arbetsgivare. Detta beslut är mycket allvarligare än så. Ett jobb kan man alltid sluta om man inte gillar villkoren. Det går dock inte att säga upp sig från sin livssituation.
Min dotter är 22 år. Hennes fysiska förmågor motsvarar ett spädbarns och hennes intellekt en 3- 4 åring. Hon har numera ett eget boende med fyra kärleksfulla och professionella assistenter som ombesörjer hennes väl och ve, stöttar och assisterar henne i hennes dagliga liv. De utgör i dag hennes grundtrygghet och närmaste familj.
Jag är inte rabiat emot privatiseringar inom den offentliga sektorn, även om jag tycker att det känns tryggast med ett kollektivt ansvar just när det gäller omsorgen om de allra mest utsatta. Jag är heller inte som person, särskilt rädd för yttre förändringar. Det är jag van vid. Jag vet bara inte hur jag ska förklara för min dotter (betänk hennes intellektuella status) att delar av hennes familj kanske kommer att bytas ut på grund av ett ideologiskt beslut.
Det är detta den stora oron handlar om. Våra barn kommer kanske att utsättas för traumatiska separationer som en följd av privatiseringen. Att man därtill fortfarande inte har gått ut med någon form av relevant information till oss föräldrar/företrädare om vad som är på gång och vad det kommer att innebära, är inte bara nonchalant, det är ett kallsinnigt försök att undvika debatt.
Till Mats Linder och alla andra som inte förstår innebörden av social- och omsorgsnämndens beslut vill jag än en gång tydliggöra det. Valmöjligheterna tillika "Pluralismen" - för att använda Mats Linders språkbruk - uteblir med social- ocg omsorgsnämndens beslut. Vi kommer med tvång att få den samordnare som vinner anbudsförfarandet - till skillnad från nu, då vi kan välja mellan privata initiativ eller kommunen. Alltså, redan i dag kan de som gjort de handikappades livssituation till en affärsidé, fritt marknadsföra och sälja denna till de assistansberättigade. Konkurrensförutsättningarna finns redan där.
Gustaf har dock fått för sig att vi inte har gjort något aktivt val, utan passivt låtit kommunen ombesörja assistansen. Hans antagande är fel. Vi som valt kommunen har gjort det för att dom har lång erfarenhet och klarar uppdraget bra. De personliga assistenterna föredrar också kommunen som arbetsgivare och kommer med stor sannolikhet välja att bli kvar inom kommunen efter en upphandling. Detta drabbar våra barn.