När bokslut med årsredovisning och revisionsberättelse behandlades av regionfullmäktige i går blev bilden allt brokigare under mötets gång.
Det var alls ingen dålig debatt utan den visade på den stora bredd av kommunal verksamhet, landstingsuppgifter och regionalt utvecklingsansvar som sammantaget bildar Region Gotland. Varken opposition eller majoritet fastnade i anfalls- och försvarsträsket även om både en och annan var där och trampade runt ibland.
Det finns mycket att glädas över. Kvalitetsarbete inom skola och förskola, bredbandsutbyggnad, satsningar på sommarjobb och vuxenutbildning, mer miljövänlig och gotländsk mat, god stämning på många håll och samarbete över nämndgränserna är några av dem som nämndes.
Och det finns rejäla problem. Alla är medvetna om att 2012 års plusresultat är följden av tillfälliga inkomster och att nämndernas verksamhet går back. Sjukvården har ett bitvis imponerande resultat och har därmed bidragit till inkomster i form av statliga stimulansmedel. Samtidigt står vården för det största underskottet på nämndnivå. Om det överhuvudtaget går att bedriva modern svensk sjukvård vi har råd med på ett så litet befolkningsunderlag är det i alla fall ingen som har kommit på den metoden än.
För socialnämndens del är det ökande kostnader för försörjningsstöd och äldreomsorg som är problemet, en situation som vi delar med många kommuner. Liksom att skolresultatet blir sämre och skillnaderna större. Gymnasieskolorna tappar elever i hela landet även om det ser lite annorlunda ut i inflyttningsregioner, det vill säga stora städer med pendlingsomland. Utanför de områdena sliter man med minskande befolkningssiffror oavsett mer eller mindre ambitiösa befolkningsmål. Arbetslösheten kostar överallt. Att se de mönstren är inte att skylla ifrån sig. Gotland har inte för mycket omvärldsbevakning, möjligen för lite.
Däremot finns självklart områden där våra problem bara kan lösas på regional nivå. Där är revisionen en hjälp genom att peka ut förbättringsområden och svaga punkter och en klok regionledning tar vara på det. Att skriva planer, policys och program har Gotland både som kommun och region varit bra på. Att hålla taget och bidra till att man kommer i mål är en minst lika viktig uppgift.
Sedan tror jag att revisorerna är något på spåren när man undrar om det inte blivit för många framgångsfaktorer och mätetal i styrkorten. I en så stor och varierad verksamhet blir lätt ivern att mäta och värdera väl stor. Färre och klart avläsbara framgångsfaktorer skulle göra det lättare också för fullmäktiges ledamöter. Rätt använda kan styrkorten vara ett bra styrinstrument men det är ingen alldeles enkel metod att tillämpa. Fungerar den inte trots att ha stötts och blötts sedan 90-talet är det kanske dags att byta?