Polisen bör aldrig bli en fullt ut effektiviserad organisation. En stor del av polisens värde ligger i egenskaper som det är svårt att mäta i effektivitet. Som till exempel att man finns över hela Sverige, att man har goda kontakter med medborgare och civilsamhälle samt att man har tid att bry sig också om det som ännu inte blivit brottsstatistik.
När rikspolischefen Bengt Svensson skrev på Dagens Nyheters debattsida (6/2) var rubriken "Så här ska svensk polis bli mer effektiv och modern". Redan i de första meningarna klagade rikspolischefen över att polisen ännu är indelad i länsmyndigheter, vilket han menar "hindrar effektivt polisarbete".
Svensk polis skulle kanske vara mer effektiv om organisationen var effektiviserad och centraliserad. Frågan är om det går att mäta allt polisen gör i effektivitet. Dessutom finns det skäl att ifrågasätta om centralmakten verkligen ska ha rätt att utmana polisens lokala förankring.
Polisen tillhör inte bara den styrande makten i Stockholm. Ordningsmakten ska finnas till för alla medborgare i hela landet.
Samtidigt som polisen under de senaste tio åren getts mer och mer resurser har poliskontor fortsatt att läggas ned utanför storstadsområdena. Mer än en fjärdedel av landets poliser verkar i Stockholm. Är det rättvist?
Under Göran Perssons regeringar lades mer än ett hundra polisstationer ned runt om i landet. Reinfeldts regeringar har visserligen skjutit till pengar, men man har inte ändrat synen på att polisen ska effektiviseras på lokalförankringens bekostnad.
Om man går in på internet och tittar på till exempel var i landet som det finns motorcykelgäng och nynazistiska grupper märker man att tillväxten av nya klubbar och föreningar har skett i mindre städer och på landsbygden.
Är det en tillfällighet att kriminella gäng flyttar in i byn då polisen går över till ambulerande verksamhet? Hur kommer Sverige utanför storstäderna på sikt att förändras när polisen blir alltmer osynlig och känns mer och mer avlägsen?
En grundläggande service som medborgarna borde kunna förvänta sig från polisen är att den finns representerad där människor bor. Närvaron av polisen går inte att mäta i effektivitet. De stora nackdelarna med att stänga ned lokala poliskontor visar sig inte över en natt eller ens några år. Det är först när det vuxit upp en generation som är vana att klara sig utan polisen som problemen verkligen kommer att märkas.
Det är möjligt att länspolismyndigheter inte är den bästa organisatoriska lösningen. Men systemet har en stor fördel i att myndighetscheferna finns nära medborgarna.
Vad kommer hända med polisen i landsorten den dagen Sverige bara har en polismyndighet? Den frågeställningen måste tas in i arbetet med att skapa morgondagens polisväsende. Om inte tillgänglighet och lokal förankring tas upp som självständiga värden finns det risk att de glöms bort i allt tal om effektivitet och modernisering.