Polisens nya prioriteringar
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Ny samordning
Sveriges Radios Ekoredaktion rapporterade häromdagen att allt färre larmsamtal leder till omedelbar utryckning i de tre storstadslänen samt att det finns skillnader dem emellan. Enligt Rikspolisstyrelsen handlar nedgången om att effektiviseringar gjorts under de senaste åren. I klarspråk, polisen gör färre onödiga utryckningar. De geografiska skillnaderna är däremot svåra att tolka som någonting positivt. Därav den kommande samordningen av vad som ska rymmas i den fyrgradiga prioritetsskala som används, från pågående brott med fara för liv/hälsa till larm som inte är i behov av någon utryckning alls.
Det är bra att polisen tar ett samlat grepp om utryckningarna. Som medborgare är det viktigt att veta vad som är rimligt att förvänta sig från dess sida, oavsett var i landet man råkar befinna sig. Frågan är dock om en nationell policy av det slag som nu är aktuell rår på det enkla faktum att det är glest mellan polispatrullerna på många håll i landet.
Lite förtroende
I dag är det många som undrar om det verkligen går att lita på att polisen kommer om man slår larm. Till exempel visade en Temo-undersökning som SOS Alarm lät göra i våras att knappt sex av tio tror att de kan få hjälp i tid i en nödsituation. Det är en bekymmersam förtroendeklyfta som avspeglar en underliggande otrygghet i samhället, även om det är viktigt att poängtera att opinionsundersökningar som denna inte behöver överensstämma med faktiska förhållanden.
Prioriterad utryckning
Den utbredda känslan av att polisen inte räcker till är säkert till stor del en följd av att det som kallas för vardagsbrottslighet inte tas på så stort allvar som många skulle vilja. Bemötandet för dem som råkat ut för det kastar sedan en skugga över all polisverksamhet.
Nyligen gjorde den nye rikspolischefen Stefan Strömberg ett välkommet utspel om att polisen, tillsammans med åklagarmyndigheten och Brottsförebyggande rådet, ska göra en kraftfull satsning på att bekämpa vardagsbrottsligheten. Mot den bakgrunden finns det anledning att fundera över vad som polisen bör prioritera när en nationell policy slås fast. Med andra ord, vad för slags larm behöver inte leda till en utryckning?
Viktiga avvägningar
I Ekots sändningar framgick att det finns situationer då polisen inte rycker ut trots att man vet att brott begås. Det kan till exempel handla om larm om ett pågående inbrott. Naturligtvis måste ett ingripande vid till exempel ett våldsbrott gå före ett inbrott, om det bara finns en patrull till hands.
Men om polisen anser utryckningar vara onödiga trots att de som drabbas uppfattar de brott de utsätts för som stora kränkningar kommer medborgarnas förtroende för polisen att bli lidande. Avvägningar är inte alltid lätta, men en samordning av prioriteringsordningarna är i alla fall ett sätt att göra dem tydliga.