Polispolitik utan fast grepp
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Förslaget skall ses mot bakgrund av att alla partier vill slå samman landets 21 länspolismyndigheter till en enda myndighet med en högste chef. Det är klokt att i samband med en sådan förändring se över landets övriga rättsvårdande organ. Mindre klokt är att på politisk väg i ett snabbt valskott från höften skjuta ut en ny organisation som skall rymma åtskilliga skiftande verksamheter. Förvisso finns vissa likheter mellan myndigheterna. Men skillnaden är stor mellan att exempelvis sköta personsäkerhet för politiker och att spåra penningtvätt, vilket tillsammans med mycket mer skulle rymmas i nyskapelsen.
Snarare kan nog ett flertal funktioner läggas tillbaka till en sammanhållen nationell polismyndighet. Att exempelvis ha en fristående rikskriminalpolis förefaller överflödigt när övrig polis samordnas. Samma sak är det med Ekobrottsmyndigheten, det är i grunden polisiär verksamhet. Ska den slås samman med någon myndighet så borde det snarare bli fråga om att läggas ihop med den nya nationella polismyndigheten.
I en valrörelse finns en uppenbar risk att debatten om organisationsformer blir ett ordkrig som går ut på att sälja in något som kan låta effektivt snarare än att skapa något som faktiskt fungerar. En ny spetsmyndighet, superpolis, eller ett svenskt FBI, är alla politiska benämningar på denna typ av myndighet och exempel just på detta: namn som skall låta tuffa och effektiva snarare än att verkligen vara den mest genomtänkta och rimligast avvägda organisationsformen på området.
När Thomas Bodström presenterade sitt och Socialdemokraternas förslag meddelade han samtidigt att han nog trodde sig ha sina kamrater i det rödrödgröna blocket med sig på förändringen. Vad han inte nämnde var att de också har ett bagage. Miljöpartiet och vänstern vill satsa mindre på säkerhetspolisen respektive rättsväsendet i stort. Vad som blir den gemensamma linjen vet man ännu inte, men risk finns att det blir en nedbantad myndighetskuliss.
Socialdemokratins största dilemma på området, långt större än ett ogenomtänkt valförslag, är just vad deras vänner vill och kan tänka sig med rättsväsendet. Inget av partierna är kända för att vilja prioritera lag och ordning. Man kan utgå ifrån att det kommer att gälla även om de vinner i höst. Rättsväsendet riskerar därmed att hamna i strykklass. Vad är det som ens säger att det blir en socialdemokratisk justitieminister? Bodström kommer att bo i USA en tid efter valet, det kan faktiskt bli Lars Ohly som axlar justitieministerposten. Jubla månde brottslingarna.