Det var budgetdebatt i riksdagen i går. Finns det mer att säga, kan man undra när statsbudgeten nu äntligen diskuterades där den ska beslutas. Debatterna har ju alltmer flyttat till TV-studior och debattsidor.
Det som trots detta gör riksdagen till en tung debattarena är att där får alla partier tid att utveckla sina förslag och replikera på varandra två och två. Det gör något med debattklimatet. Den som bildligen vill se blod blev besviken igår. Tonläget var betydligt lägre än i TV härom veckan. Nu var det färre oneliners men i stället bjöds vi sällsyntheter som att se Gustav Fridolin (MP) servera tårta och höra Fredrik Reinfeldt (M) skämta.
Den som vill ha en mer fullständig bild av alternativen i svensk politik i dag utan styrning och urval kan följa debatten i efterhand via riksdagens hemsida. Fast det är nog få som mäktar med hela föreställningen i ett svep.
Budgetpolitik är att bestämma sig för hur mycket man kan/vågar/vill satsa och var man vill lägga pengarna. Det besvärliga är att den som väljer något också måste välja bort annat. Oavsett vilken storlek man menar att den bör ha kan inte heller statens kaka både ätas och sparas.
Således är Moderaterna med om att välja bort andra åtgärder mot arbetslösheten än de dyra med tveksam effekt som valts hittills. Regeringen lägger tio gånger mer på skattesänkningar än på arbetsskapande åtgärder.
Folkpartiet accepterar att välja bort skolsatsningar, frånsett en del mindre summor. I regeringens budget går 20 gånger mer till skattesänkningar än till skolan.
Centern har gått med på att satsningar på landsbygdsprogrammet och borttaget arbetsgivaransvar för andra sjuklöneveckan valts bort trots att de är två hjärtefrågor enligt Annie Lööf.
Kristdemokraterna har varit med på att välja bort satsningar på sjukvården och tror att det ska räcka att avskaffa landstingen.
Även oppositionen väljer naturligtvis bort saker. Socialdemokraterna väljer bort krogmomssänkning och generellt lägre arbetsgivaravgift för alla ungdomar. Miljöpartiet väljer bort billiga flyg och sänkt skatt för medelinkomsttagare. Vänsterpartisterna för sin del väljer bort all vård, omsorg och utbildning som ger någon privat vinst.
Sverigedemokraterna är det enda parti som i sin politik aktivt väljer bort enskilda människor och säger nej till framtida svenskar.
Inför de kommande valen kan det vara klokt att se inte bara på vad partierna vill genomföra utan också vad de har valt att inte satsa på.