Politik är inte ett krig
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Sedan kommer många ord med beskrivningar hur eländigt allt är, som vanligt. Samma bild som socialdemokraterna med emfas fortsätter att måla upp, oavsett vilken fråga det handlar om.
Bristen på distans och ödmjukhet är total. Förväntningarna enorma inför ett eventuellt maktskifte där socialdemokraterna ska svinga sitt trollspö och trolla bort såväl arbetslöshet som lågkonjunktur.
Allt det som de av någon konstig anledning inte gjorde när de satt på makten över ett decennium.
Jag säger inte att allt regeringen gör är fantastiskt, däremot är jag övertygad om att krisen hade slagit dubbelt värre med en socialdemokratisk politik.
Men jag tror, trots det, inte att socialdemokraternas syfte skulle vara att skada Sverige.
Socialdemokraterna, moderaterna, centern, vänsterpartiet, alla har de samma syfte: Sveriges bästa. Man har däremot olika vägar man tror är de bästa för att nå detta mål.
Lisa Kalströms retorik har säkert inte heller som syfte att spä på politikerföraktet, men konsekvensen blir ändå just den.
Om politiker själva målar upp att sina motståndare har dolda agendor och onda syften är det inte konstigt om många tror att det är sant. Problemet med retoriken är att den slår tillbaka på en själv. Det är inte de borgerliga som förlorar förtroende utan politiken.
Självklart är man i sin fulla rätt att i hårda ord bemöta det man är övertygad om är fel. Man bör berätta om de konsekvenser man befarar blir verklighet med en annan politik än den man själv förespråkar.
Det är i denna debatt vi som inte är politiker kan bilda oss en egen uppfattning.
Men ingen vinner på att vi låtsas att politiken är ett krig så som s-sidan beskriver det politiska spelet. Håkan Ericssons ordval talar sitt tydliga språk. Några citat om "kampen" mellan de olika förstanamnen på centerns och moderaternas riksdagslistor: "kämpen i ringhörnan", "slår hårt mot moderaterna", "piskad att slåss", "attackera socialdemokraterna", "måste vara mycket aggressiv". Och det bara i en och samma ledare.
Självklart påverkar denna språkdräkt läsarens syn på politiken.
Politik är dock inte ett krig, det är argumenten som ska tala, inte attacker och aggressiva utspel.
Frågan kvarstår dock: säg att Lisa, Håkan och deras kompisar har rätt: alliansens högsta prioritet är att utarma den svenska välfärden och öka klyftorna i samhället.
Vad skulle de vinna på detta?
Väljare?