Politik för andra sidan järnridån
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Vänsterpartiet vill gå längst och dela föräldraförsäkringen rakt av. Miljöpartiet är något försiktigare och vill bara försäkra sig om att den förälder som tar ut minst dagar ändå är hemma en tredjedel av tiden. Socialdemokraterna vill dela lika, men börja med en tredjedel.
Nu är det val men trots att de tre rödgröna partierna enkelt borde kunna komma överens har de inte lagt något förslag i sitt valmanifest. Kanske är det inte konstigt att de håller låg profil. Färre än en av fem svenskar håller nämligen med dem. Dessutom vågar man kanske gissa att det finns rödgröna väljargrupper som skulle ställa sig mycket främmande till att tvingas vara hemma med barn.
Frågan om föräldraförsäkringen är ideologiskt laddad. Den handlar om vilka gemenskaper som samhället ska erkänna.
Västerländska demokratier har utmärkt sig genom att de sett familjerna - byggda på kärlek och samhörighet - som legitima delar i samhället. Gifta makar har getts särskild rättslig status, liksom relationen mellan förälder och barn.
Familjens självständighet har i Europa försvarats av kristdemokratiska och liberalkonservativa partier. När järnridån fanns markerade den gräns mellan samhällen där staten värnade familjens rätt och samhällen där staten kände sig utmanad av familjens existens.
Det har alltid funnits politiska system som försökt att bygga bort familjens särställning för att bara se individen och kollektivet. I stamsamhällen är familjen en fara mot den större gruppen. I Faraonernas Egypten och krigarstaten Sparta hotade familjen det stora kollektivet.
I modern tid har kommunister och nazister sällan tvekat att skicka bort barn från föräldrarna, skilja på generationer och makar. Motivet är detsamma. För den som vill koncentrera makt till kollektivet utgör familjerna ett hinder. Deras intimitet innebär integritet gentemot omvärlden.
Familjen kan vara en källa till särart - en gemenskap stark nog att vara bas för ett oliktänkande. Det är därför kollektivisterna är enträgna i att försöka försvaga familjen. Och det är därför demokrater och anhängare av ett öppet samhälle har en skyldighet att försvara den.
De rödgröna vill individualisera föräldraförsäkringen. Att det innebär att beslutsrätt flyttas till staten och att familjen försvagas ser de genom sin ideologi inte som ett problem utan som ett mål. Men de vågar inte vara öppna med vilken politik de tänker föra. Det är måhända taktiskt rätt men samtidigt oärligt mot väljarna.