Eva Bofride tog igår upp många kloka och viktiga aspekter på villkoren för de som är politiskt aktiva och försöker påverka samhällets utveckling. Att vara politiskt aktiv i ett parti och dessutom ha en framträdande och ledande roll i kommunpolitiken, innebär ett hårt arbete. Eva Bofride har helt rätt i att även i de stora partierna sker det mesta politiska arbetet ideellt.
Även om sammanträdesarvoden utgår till den stora mängden fritidspolitiker, så sker mycket av det politiska arbetet med möten, inläsning och faktainsamling på obetald tid. I Region Gotland har vi bara sju heltidspolitiker, alla andra drygt hundra kombinerar sina politiska uppdrag med sina civila arbeten.
För en del blir det mycket pressande att kombinera arbete, familjeliv och det politiska uppdraget. Därför ser vi då och då avhopp. Särskilt i dessa tider med en oerhört tuff ekonomisk situation i regionen krävs mycket arbete, diskuterande och prioriteringar av våra valda politiker. I dessa tider ställs det särskilt hårda krav på relationerna politiker-tjänstemän.
För politikerna i alla nämnder är förvaltningschefen det främsta politiska verktyget. Politikerna måste ha förtroende för förvaltningschefen och ge denne uppdrag att ta fram de underlag som krävs för att politikerna ska kunna göra de svåra prioriteringarna om vad som ska satsas på och vad som kan tas bort.
Det är viktigt att politiker och tjänstemän har klart för sig sina roller och att politikerna blir de som styr, så att vi inte får ett tjänstemannastyre i Region Gotland.
Vi har väl alltid haft politiska rörelser och olika lösliga nätverk som växer på grund av särskilda sakfrågor. Våra senast framväxta partier har växt fram ur mer eller mindra avgränsade specialfrågor som miljön, invandringen och jämställdheten. Medan de ”gamla” partierna har ett mer helhetsinriktat synsätt på hela samhällets alla delar och hur de hänger ihop. Detta märks ofta när det är kris, då de gamla partiernas företrädare tar stort ansvar för ekonomin, arbetslösheten eller som nu den stora flyktingströmmen.
Enfrågepartier och enfrågerörelser och de många tyckarna i sociala medier har svårt att ta helhetsansvar och ägnar sig ofta åt önsketänkande och enkla lösningar. Men verkligheten är inte enkel, den är oerhört sammansatt och utrymmet för politikerna i Sverige och på Gotland är många gånger begränsat.
Det är sällan de kan besluta om den bästa lösningen, utan de får försöka hitta den bästa möjliga lösningen. Lagar, ekonomi, maktförhållanden och annat gör att styrande politiker tvingas hitta kompromisser som bara når en bit på den väg de vill komma. Sällan kan man besluta om att uppnå partiets drömsamhälle, för många faktorer gör att det bara kan bli det bästa möjliga.
Eftersom man måste ha tålamod, kompromissa och gneta på för att nå politiska resultat är det inte lika glamoröst som att drastiskt protestera mot förändringar och idiotförklara de folkvalda politikerna.
Gnällspikarnas enkla lösningar bygger inget bra samhälle. Det är de ansvarstagande politikerna med helhetssyn, som kompromissar och tålmodigt gnetar på, som bygger det bästa samhället i Sverige och på Gotland.