Politik som en promemoria eller visioner om en ny framtid
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Ett exempel på sådan trist läsning är den gamla socialdemokratiska skolministern Ylva Johanssons inlägg härom dagen om det som hon menar skulle kunna innebära en socialdemokratisk förnyelse.
Hon kritiserar "den hagelsvärm av politiska förslag utan tydlig framtidsinriktning och ideologisk kompass" som hon menar är grunden för den politiska förlusten och presenterar sedan sin egen hagelsvärm utan ideologisk kompass.
Var är analysen?
Att det just är en politik presenterad på detta sätt, som är en del av problemet med socialdemokratisk politik av idag, tycks inte föresväva henne ett ögonblick. Att skriva en ideologisk förankrad analys hade varit en riktig åtgärd, men kanske är det dessvärre en brist hos många socialdemokrater av idag att inte kunna det?
Det mumlas och det skrivs PM, men analysen, var är den? Det handlar inte om att kortfattat rabbla upp ett antal förslag på politiska åtgärder, det handlar om att för väljarna presentera ett väl förankrat budskap med visionära ord som fångar åhörare och väljare.
Det är det som har saknats under det gångna valet, det är främst därför man har lidit ett nederlag och det är därför ett antal politiker med Mona Sahlin i spetsen måste försvinna från den politiska scenen. Sådana är det hårda politiska spelets regler.
PM-skadade Ylva Johansson
Med artikeln på DN - debatt har PM-skadade Ylva Johansson visat att hon också hör till dem som gjort sitt. I ett aktstycke i avsaknad av varje form av analys kan man inte plädera för framtiden.
Socialdemokratin saknar tyvärr en politisk trojka av det slag som Reinfeldt, Borg och Schlingmann utgör. Vad kunde egentligen Sahlin, Östros och Baylan sätta upp mot dem? Det var utsiktslöst, när det väl drog ihop sig, trots de miljöpartistiska språkrörens förstärkning. Nu känns det hopplöst tomt på den Socialdemokratiska sidan och ju snabbare detta åtgärdas, desto bättre.
Jag tror inte att man ska förkasta alla den gamla Socialdemokratins vägval som jag skrev i min förra artikel, men när Håkan Ericsson använder sig av ordet en ny "klasskamp" tror jag att han är fel ute. Snarare handlar det om att återfinna den tredje väg som de nya Moderaterna nu tycks finna vara den bästa för att vinna det politiska slaget.
Rapp politisk visionär efterlyses
Att Håkan Ericsson hårddrar min uppfattning om att Socialdemokratin ska minska sitt beroende av Landsorganisationen för att göra det möjligt att föra en vassare miljöpolitik, till "att bryta samverkan med LO", är kanske i sin politiska ordning för en ledarskribent.
Men jag har inte menat det. Jag vill bara se "minskat beroende" och "en förnyelse" på miljöpolitiken område. Och jag önskar definitivt en ny företrädare som på ett medryckande sätt kan få publik och väljare med på noterna.
Snart börjar kanske väljarna tröttna på den lite sega gubben Reinfeldt, som knappast skulle ha en önskemotståndare i en rapp politisk visionär som dessutom är kunnig på miljöområdet.
Så om du Håkan Ericsson kan vaska fram en sådan politisk ledare så gör du partiet en tjänst.