Politikens planeter
Illustration: Nelson
Foto:
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Vårt solsystems två största planeter har åtskilligt fler satelliter, men det är komplicerat nog, i politiken.
För medan astronomerna finner ett bestämt beteende hos sina objekt så kan politikens åskådare se hur de två stora planeterna och deras månar växer och krymper, närmar sig till eller fjärmar sig från, och förändrar, varandra.
Även om ingen nu tror att regeringsalternativen spricker före valet så skiljer sig förutsättningarna för deras sammanhållning så pass drastiskt åt att effekten kan bli ungefär densamma på väljarna. De rödgröna löper risk att deras samarbetsproblem till sist skrämmer bort väljare.
En äldre generation kunde i skolämnet kristendom få höra om hur hedningarna i Romarriket skulle ha sagt: "Se på de kristna, hur de älskar varandra!" Genom exemplets makt spreds kristendomen. Medan de rödgröna, även när de presenterar något de enats om, snarare ger intryck av att egentligen hata varandra. Sahlin & Co. är Leendets land, när de syns på bild. Men det är ju allom uppenbart att de har långt kvar till den sorts sammanhållning alliansen uppnått, först i opposition, sedan i regeringsställning.
Kanske värre för de rödgröna än olika mening i sakfrågorna är att det stora partiet har en speciell historisk erfarenhet av långvarig överlägsenhet. Och när Mona Sahlin nu nedlåter sig till att diskutera fast samarbete belönas hon med väljarflykt, precis tvärtom mot Fredrik Reinfeldt. I dag aktiva moderater minns när deras parti var mycket mindre och alls inte kunde göra anspråk på att leda motståndet mot vänstern. Den erfarenheten saknas hos Socialdemokraterna. Därför upplever partiet det omvälvande och smärtsamt att behöva göra sig beroende av två mindre partier för att ha en chans att kunna bilda ny regering. Vänsterpartiet har sina rötter i en revolt mot Socialdemokratin. Miljöpartiet har sina rötter i en revolt mot hela det samhälle Socialdemokraterna säger sig vara stolta över, om än inte nöjda med. Socialdemokratiska gräsrötter ogillar eftergifterna för MP mer än de partiledningen gör för V. Attityden är den motsatta i det borgerliga lägret.
Visst finns det anledning att påpeka när Sahlin ändrar åsikt på grund av vad Ohly tycker. Men Reinfeldt säger att det inte längre går att skrämmas med kommunisterna. Väljarna är inte rädda för Ohly. Och det är minst lika illa om Sverige får en Sahlinregering ihop med bara MP, Sahlins egentliga önskan.
Miljöpartiet har gjort en makeover för att betraktas som regeringsfähigt. Men det har inneburit vänsteranpassning. Därför är det dags för granskning av partiet. Med lupp snarare än stjärnkikare.